- Project Runeberg -  Bebodda verldar eller vilkoren för himlakropparnas beboelighet /
7

(1866) [MARC] Author: Camille Flammarion
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som ett stormigt haf? Följden borde blifva sådan,
vi nu se den för våra ögon: hvar och en kastas
numera omkring på tviflets böljor, afvaktande det lugn
som ännu ej synes till; hvar och en ser sig om efter
några orubbliga klippor, några fasta stödpunkter,
åt hvilka han kan anförtro sin trötta farkost.

Också iakttager man sedan några år tillbaka
en rörelse på filosofiens område, om hvars natur
ingen kan misstaga sig. Några skarphufvuden,
nedtryckta och uttröttade af den negativa filosofien,
hafva rest sig upp, eldade af sträfvanden som
hittills legat fördolda; och idéens gudstjenst räknar nya
och varma tillbedjare. De politiska skakningarna,
de finansiela spekulationerna och mängdens
likgiltighet för frågor som stå utom det materiela lifvet,
hafva ej förmått insöfva menniskoanden till den grad,
att de förmått hindra honom att tid efter annan
grubbla öfver skälen för sin tillvaro och öfver sin
bestämmelse; tankens stridsmän väckas på alla sidor
ur sin slummer på kallelse af några från vältaliga
läppar flutna ord och samlas i spridda grupper under
den nyborna idéens fana.

Ty menniskan, af naturen bestämd till
utveckling, vill ej stå stilla och ännu mindre skrida
tillbaka. Ty det framåtskridande, hvartill hennes
innersta böjelser drifva henne, är ej en idealitet som
förlorar sig i en metafysisk verld, otillgänglig för
den menskliga forskningen; utan snarare en
strålande stjerna, hvilken med en naturlags nödvändighet
drager till sig alla tankar som oroligt söka efter
sanning och vetande.

Men det förhåller sig så, att menniskan ännu
ej uppnått det upplysningens tidehvarf efter
hvilket hon sträfvar, och att det fordras sekler af
långsamma förberedelser och mödosamma arbeten, för
att komma till sanningens kunskap; att det ej
gifves en dag utan morgonrodnad, och att, om det
närvarande tidehvarfvet genom de lysande upptäckter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:38:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bebodda/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free