Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
15
Till sist sade lian: — Jag känner inte till
Folies-Bergère. Jag skulle gärna vilja gå dit ett tag.
— Folies-Bergère! Där komma vi att känna oss
som i en ugn. Men kyss till! Där är ändå alltid
roligt! Och de gjorde helt om och begåvo sig till Rue
du Faubourg-Montmartre. Nöjesetablissemangets
upplysta fasad kastade ett starkt sken över de fyra
gator, som stötte ihop framför det. En rad droskor
väntade på dem, som skulle komma ut.
Forestier steg in, men Duroy hejdade honom med
orden: — Vi ha ju glömt köpa biljetter.
Den andre svarade i viktig ton: — I mitt sällskap
betalar man inte. Då han kom fram till kontrollen,
hälsade de tre kontrollörerna. Den i mitten räckte
honom handen. Tidningsmannen frågade: IJa ni
någon bra loge?
— Ja visst, herr Forestier.
Han tog den biljett, man lämnade honom, sköt
upp dörren, och de befunno sig inne i salongen.
Ett moln av tobaksrök skymde som en svag
dimma de avlägsnare delarna av salongen, scenen och
andra sidan av teatern.
I den långa korridoren från ingången till den
cirkelrunda promenaden, där flickornas utstyrda hop
stryker omkring, uppblandad med männens mörka
skara, väntade en grupp kvinnor de anländande vid
en av de tre diskar, där det tronade tre sminkade
och pudrade försäljerskor av dricksvaror och kärlek.
De höga speglarna bakom dem återkastade deras
ryggar och de förbipasserandes ansikten.
Forestier banade sig hastigt väg genom trängseln
såsom den, vilken är berättigad till en viss hänsyn.
Han närmade sig en logeöppnerska.
— Logen n:r 17? sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
