Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEL AMI
145
Det milda tonfallet i hans röst gjorde den unga
kvinnan rörd, hon ryste till, lutade sig ner och bjöd
honom sin mun, ty han hade lutat kinden mot
hen-nes barm.
Det blev en mycket lång kyss, så en käftig
spritt-ning, en snabb, vanvettig famning, en kort,
flämtande brottning, ett våldsamt och obekvämt
kängi-vande. Sedan vilade de i varandras armar, båda
smått besvikna, trötta men alltjämt ’uppfyllda av
ömket, ända tills en lokomotivsignal tillkännagav,
att de närmade sig en station.
I det hon med fingerspetsarna ordnade håret vid
tinningarna, sade hon:
— Det är mycket dumt. Vi äro ena riktiga
to-singar!
Men kan kysste kennes känder, den ena efter den
andra, ock svarade:
— Jag tillber dig, min lilla Made.
Ända till Rouen sutto de nästan orörliga med
kind mot kind ock blickade ut i natten, där de då
ock då sågo ett upplyst hus ila förbi.
De togo in på ett hotell invid kajen och drogo
sig tillbaka för natten efter att ha ätit helt litet.
Städerskan väckte dem strax efter åtta följande
morgon. Då de druckit en kopp te, som serverats
på nattduksbordet, såg Duroy på sin hustru, varpå
han häftigt slöt henne i sina armar med den glada
ivern hos en lycklig man, som funnit en skatt, och
stammade: — Min lilla Made, jag känner att jag
älskar dig kögt. . . kögt.. . kögt...
Hon smålog med sitt tillitsfulla och nöjda leende
och mumlade, i det hon besvarade hans kyssar: —
Och jag dig också ... kanske.
En timme senare avreste de till hans föräldrar.
B. A. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
