Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gått mig förbi som alla andra. Det var den märkvärdiga
drömmen, som gjorde hela skillnaden. Återigen glömde
jag för en lång stund min omgifning och rörde mig i
denna lefvande drömvärld, i den härliga staden med dess
enkla, trefliga hem och praktfulla offentliga palats. Åter
såg jag omkring mig ansikten, som icke vanställdes af
öfvermod eller kryperi, af afund eller girighet, af
ängslande bekymmer eller feberaktig ärelystnad; jag omgafs
af ståtliga män och kvinnor, som aldrig känt fruktan för
en medmänniska eller beroende af en annans gunst, utan
alltid, som det hette i den predikan, hvars ord ännu
ljödo i mina öron, ”stodo upprätt inför Gud.”
Med en djup suck och en känsla af en oersättlig
förlust, som icke var mindre bitter, därför att förlusten
omfattade något, som aldrig verkligen funnits, vaknade
jag slutligen upp ur mina drömmar och lämnade kort
därefter huset.
Väl ett dussin gånger måste jag stanna och samla
mina tankar under vägen från min dörr till Washington
Street, till den grad hade drömmen om framtidens
Boston förmått göra det verkliga Boston främmande för
mig. Så snart jag satte foten på gatan, lade jag märke
till smutsen och stanken, såsom om jag aldrig förr
upptäckt dessa omständigheter. Ännu i går hade det
förefallit mig alldeles naturligt, att somliga af mina
medborgare skulle gå klädda i siden, andra i trasor, att somliga
skulle se välfödda ut och andra utsvultna. Nu däremot
stötte mig vid hvartenda steg den skriande motsatsen i
klädsel och kroppsligt befinnande mellan de människor,
som trängdes om hvarandra på trottoarerna; men ännu
mer sårades jag af den fullkomliga likgiltighet, som de
lyckligare lottade visade för de olyckligares förnedring.
Var det mänskliga varelser, som kunde se sina
medbrö-ders elände utan att ändra en min? Och likväl visste
jag hela tiden mycket väl, att det var jag, som
förändrats, och icke mina samtida. Jag hade drömt om en stad,
vars innevånare voro som barn af samma familj, hade
samma rättigheter och togo vara på hvarandra i allting.
En annan af det verkliga Bostons egendomligheter,
som föreföll mycket underlig, då jag nu såg den i ett
nytt ljus, var den öfverhandtagande annonseringen. Det
hade ej funnits någon enskild annonsering i det tjugonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
