Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som fann det. Hon ilade fram till Nigger och
utropade :
»Någon har varit här! Se på snön! Se på
brännmärket! Där är det! Se på den där graven!»
Plötsligt sjönk hon ner till midjan i snön. »Så där ja!»
utbrast hon ynkligt. Sedan ropade hon: »Kom
inte hit! Jag skall nog arbeta mig upp!»
Steg för steg, varje gång bräckande den tu^na
isskorpan som gömde sig under den torra snön,
kämpade hon sig till nytt fotfäste. Nigger väntade ej,
utan sprang till strandbanken, där torra grenar och
kvistar samlat sig mellan buskarna, ditdrivna av
källsprångens forsande vatten, och lågo och väntade
på en tändsticka. Då hon kom fram till honom,
hade han redan tändt en brasa.
»Sitt ner!» kommenderade han.
Hon satte sig lydigt i snön. Han slängde av sig
packningen och bredde ut en filt under hennes fötter.
Uppifrån hördes röster av guldsökare, som följde
efter dem. »Säg till Stabben att han gör en
inmutning», ivrade hon.
»Till verket, Stabb», sade Nigger, i det han tog
i tu med hennes mockasiner som redan voro styva
av is. »Mät ut tusen fot och kör ner de båda
midt-stolparna. Hörnstolparna kunna vi anbringa efteråt.»
Med sin kniv skar Nigger bort mockasinernas
remmar och läder. De voro så styva av is att de
smällde och kraschade då han högg och sågade.
Siwashsockorna och de tjocka ullstrumporna voro
förvandlade till isfodral. Det var som om hennes
fötter och vador varit infattade i korrugerad
järnplåt.
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
