Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så länge sysslolösa tänder. Han sov, vaknade i
en ny natts mörker och sov åter till en ny dag.
Han lade med förvåning märke till att brasan
smattrade av nytt bränsle och att en svartnad
kaffepanna ångade vid kanten av de glödande kolen.
Bredvid elden, på en armslängds avstånd, satt
Stabben rökande en cigarrett och uppmärksamt
betraktande honom. Niggers läppar rörde sig, men
det var som om han haft kramp i strupen och
bröstkorgen snördes ihop av tårar som ville fram.
Han räckte ut handen efter cigarretten och drog
djupt in röken i lungorna, om och om igen.
»Jag har inte rökt på länge», sade han slutligen
med låg, lugn röst. »På mycket länge.»
»Inte heller ätit, tycks det», inföll Stabben kärvt.
Nigger nickade och pekade på ripfjädrarna som
lågo rundt omkring.
»Inte förr än nu», svarade han. »Vet du, jag
skulle gärna vilja ha en kopp kaffe. Det skulle
smaka underligt. Och pannkaka och en bit fläsk.»
»Och bönor?» frestade Stabben.
»De skulle smaka gudomligt. Jag tycks vara
hungrig igen.»
Medan den ene kokade och den andre åt, berättade
de i korthet vad som hade händt dem sedan de
skildes åt.
»Klondyke höll på att gå upp, och vi måste vänta
på öppet vatten», avslutade Stabben sin berättelse.
»Två stakbåtar, sex mans besättning — du känner
dem allesammans, riktiga kärnkarlar — och all slags
utrustning. Och det har gått bra för oss — vi ha
stakat eller bogserat oss fram och burit båtarna
379
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
