- Project Runeberg -  Dikter /
185

(1880) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Julianus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att ensam gå, en fridlös vålnad blifven,
i själens natt och sjelf sig frukta der,
af menniskor och gudar öfvergifven.

Han vet ej, hvad det iir att vissnad stå,
utaf en yppig sommarverld omviftad,
och tyna, torka och till aska gå,
utaf sin egen andedrägt förgiftad.

Han vet ej — med ett ord — vet ingenting
om hvad i hjertats svartkonstbok står skrifvet,
har ej förkastat ljusets vigselring,
har ej förbannat skapelsen och lifvet.

Han är hvad Julianus en gång var,
en blomma som i nådens solsken knoppas:
han eger barnets frid och oskuld qvar,
han eger himlen — eger allt —; han hoppas.

PRESTEN.

Bed, Julianus! bed. — Den rätt förstår
att bedja är till hälften frälsad redan.

JULIANUS.

Du starke Gud, som jag försakat har,

jag beder dig, att du mig lär att bedja —––––––

Ett bud kommer.

BUDET,
till presten.

På andra sidan stormomtöcknad fjärd
uti sin dödskamp brödren Lysis ligger:
han kallar dig, o fader, till sin bädd —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:10:37 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/bemadikt/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free