Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att qvinnnan skalle man till hjelp och bistånd bli,
Den vise Guden såg der intet hinder i.
Han böd dem hos hvarann’ sin last och nöje söka,
Han böd dem hjelpas åt till verlden att föröka,
Och Adam visste knappt, man säge hvad man vill,
Af något paradis, då Eva ej var till.
Hvartill så många ord, hvartill så långt tillbaka?
Den man är usel än, som lefver utan maka;
Så var i fordom tid, så är det än i dag:
En laggift hustru blir naturens äldsta lag.
För hvad skull må då J, som äkta ståndet rata,
Det ljufva sällskap sky, en dygdig hustru hata?
Har en ej större gunst, ej bättre tack förskylt,
Den tidt ett öde hus med täcka barn har fyllt?
En, den der mången gång er hela välfärd våller,
Ert yra kött i späkt och inom tygel håller,
En, den ert bo i ro, ert hus på benen satt,
Förmedelst stora arf och rikan brudeskatt.
En, den af dejlighet och täcka seder lyser,
Och den er fruktsamhet för hela verlden viser;
En, den ert goda spar, er omsorg minska lärt,
Ert namn odödligt gör, ert minne hedervärdt.
Se der den saknad all, se der det stora hinder,
Som männer alltför hårdt i deras frihet binder.
Se der det långa tvång, det ändelösa ok,
Som håller en från sömn, den andra från sin bok.
Dock säg mig hvad en lärd sin hustru har tillvita?
Han kan så mycket mer de stora sysslor syta,
Han kan hvad vigtigt är dess bättre förestå,
När hon befiitar sig att sköta om de små,
Så att en sådan väl en hustru måtte tacka,
När han ej sörja tör för brygga eller baka,
För varma eller mat, men att emellertid,
Allt husbekymmer qvitt, studera få i frid.
Och när han tröttnar vid att läsa eller skrifva,
Hvar kan han tiden sen med större ro fördrifva,
Hvar får hans trötta kropp en mera ljuflig hamn,
An hos ett artigt barn, ell’ i sin hustrus famn?
Dock som vi purpur ej i alla snäckor finna,
Så fins ej heller fröjd och frid hos hvarje qvinna,
Och då först gäller rätt att visa lärda prof,
Då har en Sokrates sin hela konst behof.
Det är ej gjordt med det, i all sin tid studera,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
