Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dag landtmarskalk och var en af motpartiets, hattames,
ifrigaste chefer. Den under riksdagen afslutade
allianstraktaten med Frankrike och den deraf uppkomna
fientliga ställningen till Ryssland fordrade i det nu rådande
partiets ögon, att en skicklig person skulle afsändas till
Frankrike, för att der på nära håll bevaka Sverges
intressen. Till denna vigtiga beskickning, som likväl i
böljan skulle dölja sin officiella egenskap, utsågs efter
riksdagens slut den sista landtmarskalken, grefve Tessin.
«Tessins fiender», säger Geijer, «påstodo att han var född skådespelare.
Vi vilja låta hans handlingar tala — så mycket som af dessa, under ytan
af vackra ord, kan urskiljas — ty vi måste erkänna hans mästerskap att
gifva både åt sakerna och sin egen personlighet en viss glans. Han hade
kommit på den yppersta, mest retande skådeplats. Ett ovanligt bifall i den
parisiska sällskapsverlden belönade den intagande mannen. Af det officiella
halfdunkel, hvari han rörde sig, synes han nästan hafva begagnat sig med
samma skicklighet som en skönhet af slöjan. Han har varit stor i att
hålla god mine: — god mine mot franska ministéren öfver sakernas
egentliga tillstånd i Sverge; — god mine mot sitt parti i Sverge öfver
Frankrikes egentliga afsigter.» *)
Tessin lärer under vistelsen i Paris hafva anhållit
om afsked, för att, vid några och fyratio års ålder,
återgå till privatlifvet. Långt ifrån att få denna begäran
uppfylld, kallades han år 1741 till rådsembetet, — «étt
embete», säger Höpken, «det förnämsta i riket och
stundom det sämsta, enär en konung vore benägen att
förringa värdigheten eller en menighet snart färdig att
ombyta personer. Utan stöd från någondera sidan, måsfe
det då antingen upphöra, eller den tiden komma, att
de, som det bekläda, behöfva anlita ingendera»**). —
Huru hattpartiets stora företag att från Ryssland
återvinna våra förlorade provinser så snöpligt misslyckades,
huru den krigiska ifvern i hela riket plötsligen svalnade,
*) Geijer, Samlade Skrifter, afdelning II, V, sid. 75 f.
**) von Höpken, anf. st., 39.
r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
