Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och er Sångmö fin och fager.
Odet så med vishet ställt,
Att för allt hvad vi ha sällt,
Bli vi Sjelfva snarast ljumma:
Tro mig dock, en skaldemö,
Född som er att aldrig dö,
Blir ej heller nånsin gumma.
Hon är skön, var viss derpå;
Skön, som, icke utan fara,
Hustrurna ibland plä vara,
Mer än männerna förstå.
Att åt glesa hår, som gråna,
Eller kinder, som förvåna,
Med en bild af död och graf,
Hasselns färg och rosens låna,
Har ej hon behof utaf.
Säg mig ej att vänskap prisar,
Hvad af smaken jäfvas — nej!
Tala ej om vintrens isar,
Cyperns vintrar ha dem ej.
Kunde jag på Nasos lyra
(Som kanske i fordna dar)
I en lycklig känslas yra
Slagen till ett qväde styra,
Oförnekt af sångens far:
Fick jag kring Permessens stränder,
Utan straff af rummets(?)*) Gud,
Plundra Floras blomsterskrud
Med ännu förlåtna händer;
Kanske då, till yngres harm,
Skulle jag er sångmös barm
Med en gillad blomma smycka;
Kanske då en prisad krans,
Henne lik till färgers glans,
På dess vackra panna trycka.
Men jag har (om jag det haft)
Intet öfrigt af poeten;
Hvarken ljufhet eller kraft,
Ej en gång fåfangligheten;
Hon som senast öfverger
Så väl skalden som den lärde,
*) ställets.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
