Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elegier - Aprildagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Menniskohjerta! Bland dödliga ting, som röras i stoftet,
Intet — det vet jag förvisst — vexlar och skiftar som du.
Stundom ligger du brutet och tyst bland ödsliga klippor,
Stundom i ilande fart fladdrar din vimpel i skyn.
Stundom, ett speglande glas, du bryter himmelens strålar,
Stundom, ett glödande kol, gömmer du helvetets eld.
Säg, hvad liknar du mest? En bleklagd Nordens April-dag:
Solen och skyarna der täfla om löje och gråt.
Stod jag ej nyss på mitt väsendes brant? Framfor mig en afgrund,
Drägtig af dödarnes natt, — mörker omkring mig jag såg.
Står jag ej åter i dag på hoppets grönskande höjder?
Ser hur en verld vid min fot solas i kärlekens frid?
Evig är kärlekens makt: dess spira döden ej bryter.
Luttradt af kärlekens eld, hjertat förlorar sin slagg;
Men hvad der evigt är, förskonar den heliga flamman,
Lägger det, pröfvadt och rent, åter i qvidande bröst.
Såret läkes igen; ty elden ej mera det bränner,
Lyser blott lefnadens dag, mild som en vårsol och varm.
Så var min kärlek också: förtviflad kände jag flamman
Härja mitt väsendes rot, lägga i aska mitt lif;
Tills ur askan jag såg, ur begärens, nöjets och qvalets,
Födas ett sannare lif, renadt och rikt på en gång.
Nu ej sörjer jag mer: låt döden behålla det döda;
Men hvad lefvande är lefvande eger jag qvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
