Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej Jåta sig förleda att fatta parti för den ena eller andra
af de tidsmakter, som bekämpa hvarandra, ej uteslutande
fördumma den ena och uteslutande lofsjunga den andra,
då i sjelfva verket hvardera för sig är en ensidighet,
och först i resultaterna af bådas kamp vinsten för
mensk-ligheten innehålles. Strid emellan motsatser är lifvets
vilkor, och just i denna strid ligger den rörelse, söm
är karakteren af all utveckling; i detta ömsesidiga
upphäfvande den inre organiska process, som betingar allt
framåtskridande. Först genom detta betraktelsesätt är
man i stånd att kombinera samtiden med det förflutna,
att med sann vördnad bedömma det framfarna, med
sann kärlek det närvarande. Denna vördnad för det
förflutnas storhet, för fädrens minnen, för det heliga i
uppenbarelsen af en gudomlig verldsregering, vinna vi
genom den uppfostran, som samhället oss bereder; ty
vördnaden, menar en stor författare, är ibland de
dygder, som ej äro menniskan medfödda, utan först genom
tidig* disciplin och förnuftsenlig upptuktelse förvärfvas.
Kärleken åter är i viss mening oberoende af all
uppfostran; dock är det först genom denna och genom
vördnaden, som den ikläder sig en högre, en renare form
och upphör att endast vara en blind enthusiasm, som
besinningslöst kastar sina armar kring ögonblickets falska
skepnader, städse färdig att omfamna töckenbilden i
stället för gudinnan. Under sin renare gestalt visar den
sig i den lugna fördragsamheten med allt menskligt för
det gudomligas skull, som deri uppenbarar sig, och i
den lefvande tron på en försyn, som förmedlar alla
motsatser, rättar alla förvillelser och håller sin hand öfver
mensklighetens alla bemödanden.
Den fosterländska kulturen leder sina anor tillbaka
långt in i hädanflydda tidehvarf, och förlorar sig i
ålderdomens gråa minnen. Det är i den menskliga kulturen
mycket, som är gemensamt för alla folkslag; mycket är
dock af den beskaffenhet, att det uteslutande tillhör den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
