- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 7. Tal och esthetiska afhandlingar /
58

(1866-1869) [MARC] Author: Bernhard Elis Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den föreställningen, att konungars kall jemförelsevis är
lätt, då de ju blott behöfva låta utföra sin vilja genom
sina tjenare. Man glömmer, hvilken eftertanke, hvilket
arbete det erfordras att förvärfva den sammanfattande
blick, som behöfves för att öfverskåda det hela. Hela
sin tid, ofta både dag och natt, egnade den höge
hädan-gångne åt arbete. Ofta satt konungen qvar vid sitt
arbetsbord, när dagakarlen redan länge fått njuta
nattens hvila, ofta satt han der redan långt innan hans
rike undersåte ännu lemnat sitt beqväma läger. Ofta
satt han der ock, kämpande med kroppsliga lidanden,
dem hans själsstyrka, hans pligtkänsla, hans
samvetsgranna uppfattning af sitt höga kall sökte öfvervinna,
och han kunde, när han uppmanades att skona sin helsa,
i känslan af storheten och vigten af det ansvar han bar*
med* en blandning af höghet och undergifvenhet svara:
«En konung kan dö, men han kan icke vara sjuk.»
Följden af denna outtröttliga flit blef den, att han
genomträngde alla styrelsens detaljer, så att man
slutligen om honom kunde säga, att han skulle kunnat
vara chef för hvilken afdelning som helst af sitt rikes
förvaltning; men, thy värr, en annan följd blef den, att
han i förtid bröt sina krafter, förstörde sin helsa och
uppoffrade sitt lif.

Ännu en annan sida af konungens karakter får ej
förbigås: den stora samvetsgrannhet, hvarmed han, ofta
länge, öfvervägde hvarje ärende — till skenet vigtigt
eller o vigtigt, ty för honom var den ringes sak lika
vigtig som den högtuppsattes, då han stod i ansvar för den
förres välfärd lika mycket som för den senares — innan
han fattade sitt beslut, och den fasthet, hvarmed han
vidblef detta beslut, när det en gång var fattadt. I
hvarje sin regeringshandling visade han att det valspråk
han tagit icke var ämnadt till en tom formel, utan att
det innebar hans samvetes lefvande regel.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:44:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bemsamlade/7/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free