Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stilen, átt det är en himmelsvid skilnad mellan
Franzéns andliga vältalighet och den, om hvilken Skriften
säger, att den är «såsom en ljudande malm och en
klingande bjellra, änskönt den talar med menniskors och
englars tunga; ty den hafver icke kärleken.»
Redan här börjar ett sken af förklaring gjuta sig
öfver de^ herrliga gestalt, som det blef min pligt att
med min svaga konst återgifva. Ju mera den nalkas
sin fullbordan, desto mera blifver den vördnadsbjudande.
Skalden, Chalaren har jag sökt att teckna: jag har med
få drag antydt den kristlige öfverherden. Jag stannar
med tvekan och modlöshet framför mitt verk och frågar
mig, huru ^jag skall kunna lägga sista handen dervid.
Eger poesien nog idealiskt rena färger att färdigteckna
denna ljufva^bild, eger vältaligheten nog friska blomster
att pryda denna heliga grift? Jag tviflar ej derpå; men
jag erkänner ödmjukt, att min konst eger dem icke.
Lyckligtvis tQrde den kunna umbära dem: hvad den
förevigade var, ej blott såsom vältalare och skald, utan
äfven såsom medborgare och prest, har fäderneslandet
ännu icke kunnat glömma: jag behöfver icke anstränga
mig att fullteckna den bild, som sjelf med outplånliga
drag inpreglat sig i hvarje svenskt hjerta. Hvem
minnes icke lifligt ännu det rörande skådespelet af den
vördnadsvärde patriarkens ålderdom? — huru han i trots
af årens börda och krämpornas vedermödor städse sökte
motsvara sina heliga och kära pligter; huru han i aflägsna
ödemarker stämde möte med flockar af sin vidt
kringspridda hjord, för att vårda deras andliga helsa och
förse deras eviga behof; huru han med mildhet, kärlek
och försonlighet ingrep i tidens frågor och sökte utjemna
dess tvister; huru han tid efter annan fattade sin gamla
lyra för att med nya och ändock så välkända toner
förströ sitt sinne, medan han tåligt bidade den stund, som
skulle upplösa det stoft, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
