Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marens helgdagsqväll, som tyst gjuter sin leende glans
öfver mogna skördar, öfver lugna vatten och hvita
tempel — en helgdagsqväll, hvars sjunkande sol icke
samlar några moln, utan bådar en stormfri natt af ostörd
hvila.
Så, lik din lefnad, gamle! blef din död
En ljuf idyll, af englaröster sjungen,
Så, lik din morgons, blef din aftons glöd
En stråleflod, ur himlens klarhet sprungen.
Mild som du sjelf är dina toners gång,
Din känslas ömhet ingen harm förbittrar;
Natur och kärlek andas i din sång,
Och vakteln slår deri och lärkan qvittrar.
Hur skönt i denna sång sig sammanband
Minutens fröjd med sorg från flydda dagar!
Der leker Mälarns bölja vid sin strand,
Och Saimens våg vid sina klippor klagar.
Der skummar vågen emot naken häll,
Der åter slumrar den vid gröna ängar:
Der gråter kärleken i öde tjäll,
Der åter leker den med lyrans strängar.
Än sångmön, svärmande kring land och sjö,
Bland diktens lätta sommarfåglar ilar:
Än står hon klagande på enslig ö,
Der under torfvan Carolinen hvilar.
Än drömmer hon en rosig morgondröm
Om barndomsfrid på paradisets kullar:
Än vemodsfull hon lyss på tidens ström,
Som öfver menskoverk sin härjning rullar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
