Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lighet, ehuru den förlaggt den till ett förflutet — till
Greklands och Roms förgångna verld.
Mot yttersta slutet af århundradet slöt sig till de
båda skaldefurstarne i Weimar en krets af unga,
uppåt-sträfvande män, som dels på nära håll, dels på afstånd
egnade dem och deras åsigter sin hyllning. Främst
bland dessa och såsom chorförare för den öfriga
vördnads-fulla skaran stå bröderna A. W. och Fr. Schlegel. Vid
medlet af nittiotalet antogos dessa bröder till
medarbetare i Schillers tidskrift «die Horen», en utmärkelse, som
för dem måste anses hafva varit så mycket mera hedrande,
som tidskriften stod under ledning af sådana män, som
Goethe, A. v. Humboldt, Herder, Fichte och andra.
Brödernas alla skrifter från denna tid äro författade helt
och hållet i den klassiska skolans anda. Men omsider
uppstod en söndring: Schillers fina moraliska instinkt
upptäckte snart ihåligheten af de nya
bundsförvandter-nas idealism, hvilken abstraherade från allt innehåll och
i dess ställe satte den konstnärliga virtuositeten,
fantasiens godtyckliga lek, och med det föregifna snillets
ironiska missaktning för sedlighetens rätt mätte alltings
värde endast med esthetisk måttstock. Schiller bröt
tvärt och icke utan en viss häftighet med den nya
skolan, hvarvid han väl icke kunde undgå att aggas af det
besvärande medvetandet att sjelf hafva i gemenskap med
Goethe gifvit anledning till denna vådliga missriktning
genom sin ensidiga vördnad för antikens ideal, med
förbiseende af det verkliga lifvets fordringar. Goethe
tog, såsom vanligt, saken lugnare, hade i det längsta
fördrag med sina unga vänner, lät sig ej sällan hänföras
af deras enthusiasm för den bländande sköna formen
hos söderns skalder, frånsedt allt innehåll, och lät deras
fortsatta hyllningar sig väl behaga. Men äfven han
skulle omsider öppna sina ögon för farorna af de
resultater, hvartill en sådan abstrakt, innehållstom idealism
slutligen kunde leda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
