Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När den ironiserande vittra skolan således
betraktade konsten såsom menniskoandens högsta verksamhet,
gjorde de det icke, sade vi, derföre att de ansågo det
sköna uttryckligen såsom idéens högsta form, utan
derföre att detta sköna var frambragdt af ett konstbildande
subjekt, hvilket för dem var det egentligen högsta.
Emellertid gifves det en motsatt åsigt, hvilken
underkänner konstens värde, och som just utgår från denna
idéens yttringsform, det sköna, såsom idéen ovärdig.
Konsten kan nemligen icke umbära det sinnliga, yttre
materialet för sina skapelser: denna yttre sinnliga form
tillhör skönheten enligt dess begrepp: idéen kan icke
existera såsom skön, utan i och genom denna
sinnliga enskildhet. Men genom denna sinnlighet, säger
man, orenas idéen: den framstår icke längre såsom
ren idé, hvilket den gör inom tankens element, utan
framvisar så att såga blott sin utansida. Denna åsigt är
af grundligare art, ty den är af spekulativ halt. Den
begriper konstens väsende, men bestrider dess giltighet,
just derföre att den ,begriper densamma. Denf står i
sammanhang med den allmänna benägenheten hos
begreppet att vilja tillintetgöra allt som icke är begrepp
och derigenom småningom reducera hela universum till
tankebestämningar. Lyckligtvis är denna vandaliska
böjelse icke så farlig: dels åtföljer den tankens
verksamhet blott i dess första ungdom, hvaremot denna med
vunnen större stadga och säkerhet låter företeelsen
bestå, ehuru i och genom tanken, likasom begreppet i och
genom företeelsen; dels låter universum icke reducera
sig till blotta abstrakta bestämningar. Hvad nu det
konstsköna uttryckligen angår, så har det visserligen
sin riktighet att idéen i sin sanning, såsom begrepp, är
iklädd en högre eller åtminstone renare och enklare
form än i sin skönhet såsom ideal; men dermed är icke
sagdt hvarken att idéen genom den sköna formen är
orenad, icke heller att den der framställer blott sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
