Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildning, än som vanligen plägar stå tillsammans med
ett muntert lynne. Swift hade under sin beröring med
sina qvinnliga vänner alltid erfarit ett synnerligt nöje
att leda deras studier och ikläda sig rolen af deras litterära
mentor. Han följde denna sin böjelse äfven i afseende på
Vanessa. Åtskilliga ställen i hans journal förråda hans
ständiga och förtroliga umgänge med familjen Vanhomrigh;
och det är också tydligt, att han snart kände, att
hans bekantskap med miss Esther var af den beskaffenhet,
att den nödvändigt måste väcka sorg hos Stella.
Under det att Vanessa upptog mycket af hans tid och
utan tvifvel mycket af hans tankar, nämner han henne på
intet enda ställe i dagboken uttryckligen vid namn, utan
talar om henne endast tvenne gånger liksom i förbigående
såsom Vanhomrigh’s äldsta dotter. Det fanns således hos
Swift ett medvetande deraf, att hans förbindelse till den
yngre lärjungen var af en beskaffenhet, som icke kunde
vara angenäm för hennes företräderska, ehuru han sannolikt
tillslöt sina egna ögon för följderna af en förtrolighet,
som han önskade dölja för Stellas. Emellertid var det
ganska naturligt att miss Vanhomrigh å sin sida, i
känslan af det välbehag, hvarmed Swift sökte hennes
sällskap, i medvetande af de ungdomens och lyckans
företräden, hvaraf hon var i besittning, och obekant med
de egna förhållanden, hvari han stod till en annan af
hennes kön, utan att förnärma hvarken förståndets eller
dygdens lagar, kunde öfverlemna sig åt hoppet att få
knyta en förbindelse med en man, hvars talanger först
hade väckt hennes beundran, och hvars uppmärksamhet
under loppet af deras ömsesidiga studier hade efterhand
vunnit hennes böjelse och syntes borga för hans egen.
Från Vanessas sida synes oss denna förbindelse fullkomligt
ursäktlig: å den mogna mannens lärer den svårligen
kunna undgå att underkastas ett rättvist klander. Båda
fortforo att mot hvarandra begagna vänskapens språk,
men med den varmare passionens trägenhet och allvar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
