Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förtviflad: han sökte rädda sig derutur — icke genom att
underordna detta kära jag, denna sjelfviskhet, med
bibehållande af subjektivitetens frihet, under det
absoluta, under saken, — utan genom den motsatta
ytterligheten, som ligger uti underkastelsen under kyrkans
bud, under det gifna och historiska; och deraf förklaras
hans öfvergång till den katolska religionen. I filosofiens
utvecklingshistoria är Schlegel en ganska betydelsefull
gestalt; ty i honom ligger just den subjektiva idealismens
vändpunkt: den abstrakta jag-hetens bankrutt.
Och i sammanhang med denna hans filosofiska betydelse
vilja vi något närmare betrakta hans konstnärliga.
Ironien — den schlegelska konstproduktionens
princip — är således ingenting annat än det empiriska
jagets lika sjelfsvåldiga som vanmäktiga manövrer emot
det absoluta jaget, — d. v. s. den enskilda individualitetens
försök att emancipera sig undan eller ställa sig
likgiltig emot de andliga makter, som regera verlden.
Man inser lätt att en slik verldsåsigt är ihålig och
lögnfull, att den är i grunden nihilistisk, att hvarje
steg, som den tager framåt i sin utveckling, måste leda
den närmare dess mål, hvilket är intet. Denna ironi
är den slipprigaste och opålitligaste af allt hvad
principer heter: man vet icke hvad man skall tro eller icke
tro, hvad den ironiserande författaren menar eller icke
menar. Och otvifvelaktigt är han sjelf lika osäker
derpå som läsaren. Sannolikt kan han icke undgå att
stundom mena något på fullt allvar, men när detta sker
beror på läsarens tycke att bestämma. Hela denna
ironiserande verksamhet rörer sig uti en serie af
negationer, i hvilka intet annat positivt finnes än subjektet;
och hela dess ändamål synes intet annat vara än att
afsöndra detta subjekt från hvarje predikat, från hela
universum, ställa det på dess eget godtyckes grund och
insöfva det i den ljufva sjelfnjutningens lättjefulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
