- Project Runeberg -  Berättelser / I furumo och på slåtteräng /
15

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordiska spel i Grälebo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NORDISKA SPEL I GRÄLEBO.

15

Men undan gick det, så att det hven. När vi så körde
förbi min lilla bod, kom Johannes i Fageräng fram från
gångstigen till vänster. Skam hade inte märkt Johannes,
men han tar alltid den ginvägen öfver vår gård, när han
skall åt Bockebohållet eller österut åt socknen. Karlen hade
inte väl kommit upp från vår gatuväg, förrän kälkastollen
rände till honom med nosen i smalbenet, så att Johannes
for framstupa öfver benen på Kajsa och fick in skallen i
potatiskorgen.

Då försökte jag hejda uslingen och skrapade med den
högra träskon i vägen. Ty nu såg det mörkt ut.

Tror ni, att han stannade? Nä’ gubevars, hvad han
det inte gjorde! Men dråsade af vägen gjorde han och
snurrade omkull vid stupet, så ett jag och Kajsa och
Johannes med hufvud och hätta inkilade i korgen rullade
utför den långa hällningen med en hisklig fart. Snö och
träskor och bälgvantar och Gu’ vet icke allt yrde och
smattrade utför branten. Jag blef liggande vid en sten, Kajsa
hamnade, gualof, i en enebuske. Men Johannes tumlade
längst. När jag tittade mig omkring, satt han i en drifva
där nere och försökte kränga korgen af hufvudet. Han
trodde tydligen, att han råkat ut för skamstyg, ty jag hörde
honom med skälfvande röst läsa: »Bort, o värld! med ditt
försåt!» o. s. v. Fröken Karin stod och höll sig i
bodknuten och hela den lilla varelsen skakade från topp till tå.

— Jess, fröken ä’ väl inte fördärfvad också? sporde
jag och försökte få rätt på mina träskor.

— Ah -— — åh — — åh. Herre Gud så härligt!
Vänta tills jag kan tala! Och så skrattade och skrattade
hon, så att hon kunnat mista andan, det förskräckliga
barnet.

— Oh — oh — oh! Nordiska spelen i Stockholm
voro ett intet mot detta. Ha ha ha! Det här var tusen,
tusen gånger härligare! skrattade hon.

-— Var detta nordiskt spel då, fröken? pustade jag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free