- Project Runeberg -  Berättelser / I furumo och på slåtteräng /
57

(1902) [MARC] Author: Thure Sällberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gubbakärlek

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GUBBAKÄRLEK.

57

Men pastorn las ocli låddes inte att lian hörde bråket.

Rätt i rappet hade emellertid karlen bökat sig igenom
folkskocken på golfvet och kom fram och ställde sig
bredvid den stackars Peter Magnis samt hade på sig en min,
som om all världens ve och väl berott på honom.

— Jäf, jäf! skrek fjärdingsmannen.

Men pastorn dråsade på med brudvigseln och bara
tittade lite’ ilsket öfver glasögonen på fjärdingsmannen,
hvilken han tydligen ansåg vara full.

Då blef emellertid denne etter befängd och vrålade till,
så att vi hoppade därvid:

— Jäf, jäf! Ja’ anmäler jäf emot vigseln! och så flydde
han pastorn sin fullmakt och en hop andra handlingar.

Det blef tyst i stugan som i en graf, medan pastorn
läste papperen, och när han slutat läsningen var han blek
och sa’:

— Den här vigseln måste tillsvidare uppskjutas.

Vi blefvo som om vi fallit ner från skyarne. Peter
Magnis tog sig till att gråta som ett barn och sprang sin
väg, bruden svimmade och måste bäras ut i nattstugan och
pastorn for i väg som ett åskmoln från bröllopsgården.

Det var till en början ett elände utau all gräns. Men
när vi sansat oss lite grand, blefvo vi arga på brudens
släktingar, som kommit från staden, och skällde ut dem och
mente på, att de inte hade ute hos oss att göra och ställa
till spektakel med gammalt folk, utan att de kunde hålla
sig hemma i sina babyloniska städer med sina lättfärdiga
flickor.

Och så körde vi dem utan förbarmande bort ifrån
Hia-rum. De måste rent af springa sig till räddning, annars
hade de fått smörj.

Se’n försökte vi snoka rätt på den arme Peter Magnis,
men vi funno honom inte. Han hade gömt sig. Men när vi
omsider funno honom, höggo vi in på kalasmaten, körde bort
frälsningsmusiken och åto sedan upp alltsammans, hvilket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/beratt/1/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free