Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ocli hade hon inte varit en sådan liten skälmunge och
etterbyting, skulle hon nog inte kunnat dåra den blifvande
professorn och lägga honom vid sina fötter.
Men när Peter och Jenny trätt och orerat så länge
flickan tyckte, att hon hade tid därtill, sprang hon alltid
ifrån gubben och fnittrade och jodlade som en liten fogel.
Och Peter stabbade efter ut på förstubron och glodde
efter henne neråt ängen.
Där kunde han stå halftimmetals på bron och svära
och spotta, rifva sig i håret och känna sig förtviflad, hvilket
allt gjorde mig såsom granne godt att iakttaga.
Efter ett par veckor nöjde han sig emellertid icke med
att stanna på bron, utan han tog sig före att smyga efter
tösen neråt ängen med en väldig påk i näfven.
Men det var alltid stopp för Peter Israelsson att träffa
på de unga. Han visste, att han skulle ha’ dem i ängen,
ty där låg en mad på ena sidan och sjön på de två andra.
Hur Peter dock snokade och
letade timtals, som om han
velat leta upp en nål, råkade
han dem likväl aldrig.
Och det var i alla fall
ingenting att undra öfver, ty
kandidaten och Jenny höllo till högt
uppe i kronan på en lind, som
var så lummig att det fordrats
en stjärnkikare för att skönja
dem, som sutto bland grenarna
Men jag visste nog hundingen
livar de hade sitt gömställe.
Om den tosete kandidaten,
som visste, hur det stod till
mellan Peter och mej i fråga
om grannsämjan, frågade mej
en dag, om ja’ inte ville vara
med om att göra Peter ett
Med en väldig påk i näfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
