Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därför. anser jag det vara på sin plats och i sin fulla
ordning, att jag icke låter en större allmänhet sväfva i
okunnighet och mörker rörande dessa personens
ryttarbrag-der, ty de äro oöfverträffadc och märkliga.
Om berättelsen om dem möjligen kunde mana andra
kyrkans män till att efterfölja dessas exempel, anser jag
mig rikligen belönad för min möda.
Det var som så, att kyrkovärden och jag en dag vid
midsommartiden kommo gåendes fram åt vägen mot
Rasmusbo kyrka.
Kyrkovärden hade varit ute och kräft folk räntor, ty
han hade inteckningar till höger och vänster. Men eftersom
man just inte haft några pänningar till honom, hade man
i stället spenderat tappert med kaffegök och konjak och
frukostsupar på’n, så kyrkovärden var lifvad och
upplagd samt i den stämning, att han skröt och skräflade öfver
sitt hiskliga mod och sin rysansvärda styrka och vighet.
— Vi få allt akta oss för prostens tjur, som lär gå
här i hagen! Han ska inte va’ att leka med, och dä’ är
unnerligt, att han bara få gå lös vid en allmän väg, sa’
jag rätt som vi gingo
—- Prostens tjur! Tvy sjutsingen! Dä vore väl, om
han bara komme och åbäkade sej, så skulle jag min själ
snart lära honom veta hut, inföll kyrkovärden och tog på
sig en myndig och skräckinjagande min.
Rätt hvad det var uppenbarade sig också tjuren och
glodde och vrålade och ristade med ena hornet i marken
samt skrapade med framfoten, så jag lagade mig i ordning ’
. att likt en annan Zakéus krångla upp i en ek vid vägen.
Men den sabla kyrkovärden gick minnsan i sitt
brän-vinsmod emot vilddjuret, och hur han slängde sig, fick han
fast i svansen på’n och snodde densamma omkring en
liten björk.
Tjuren blef häröfver både snopen, ledsen och förargad och
slutligen ilsk. Men han kunde naturligtvis icke komma ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
