- Project Runeberg -  Berättelser och utkast /
40

(1912) [MARC] Author: Victoria Benedictsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En grobian

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han till sin syster, som är änka och vida berömd
för sitt goda kaffe. Han stannar alltid en timme,
varken mer eller mindre. Om aftonen är han
merendels bortbjuden för att taga sin lilla vira. Han är
en famös viraspelare.

Vid Storgatan ligger ett gammalt hus med en
liten trevlig butik, där det alltid är fullt upp med
folk. Där är ett prat och ett stim där inne, ty
alla äro gamla bekanta: kunder och principal,
bodbetjäningen och de unga flickor, som komma för att
köpa en virknål samt prata bort en stund med
husets döttrar. Det är en hemtrevlig butik, som
tycks dra alla människor till sig.

Där brukar man alltid när klockan är fem se
ut på gatan och säga »nu gick lektorn». Det
betyder nu är det tid att dricka kaffe. Och en efter
en av bodpersonalen smyger sig ut att bli serverad
av den lilla rultiga gumman där inne vid kaffebordet.
Är det mycket bråttom, så att hon får vänta med
serveringen, kan det hända att hon själv tittar ut i
boden och med en grannlaga hostning säger: »Hör
— har ingen av er sett lektorn gå förbi?»

Det här blivit en kvickhet i hela staden att
säga »nu gick lektorn» i stället för »nu är det
serverat».

Lektorn har en stor förmögenhet, och det är
länge sedan han tjänstgjorde i någon skola.
Pojkarna kallade honom omväxlande väduren, gorillan
och busen.

Nu lever han på sina räntor och lägger upp
pengar för vartenda år. »Ingen behöver bespetsa
sig på det,» säger han, »skolan skall ha alltihop.»

Hans bibliotek är någonting utomordentligt;
bokhandlaren har ingen sådan kund i hela staden som
han. I sin ungdom har han skrivit vers samt till
och med en gång fått uppmuntran av svenska
akademien; men det talar han aldrig om. Han läser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:48:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/berettelsr/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free