Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 T AN 18 LA W PODORSKYS ILLUSIONER
är klädd i en svart riddräkt och hennes burriga,
guldomspunna här står som en gloria kring
hufvudet under den runda herrhatten och hennes gång
är en sång. Kan ni se henne nu?
— Den vänstra handen håller kjolen obesväradt
upplyftad på ena sidan, en half meter från marken,
så att de små lackerade stöflarna synas. På samma
gång hålles armen tryckt tätt intill kroppen och
greppets fäste är bakifrån, men draget fram så det
stramar kring höfterna — ni förstår, mycket bra!
— Jag går där och ser på denna rygg och så
vidare, och så småningom glömmer jag allt annat.
Glömmer den smutsiga gatan och de trasiga ungarna,
de bedröfliga hyreskasernerna med affallen rappning
och fuktiga portgångar. Glömmer att jag bara
druckit en kopp kaffe utan bröd till i morse och
att magen skriker — glömmer att jag skall ut och
tigga och prata för idéer (det är ju rama vanvettet!)
och glömmer till sist att jag är ung. Ja, tror att
jag är gammal och erkänd och rik och förläggare
och allt möjligt. Med andra ord: denna rytmiska
gestalt framför mig gör mig till sist så kollrig i
hufvudet att jag får det infallet att på något sätt
närma mig och tilltala henne. Det föresväfvar mig
dunkelt att jag en gång läst om något dylikt —
kanske i en norsk bok, kanske i en tysk. Allt nog,
solen skiner och slår glansfläckar i vattenpussarna
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
