Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DET ONDAS ÄNGEL
Utan tvifvel hade han också kommit ned trappan
och nära gatan svingat sig öfver sidräcket, en mycket
antaglig genväg för en törstig och lokalvan kund.
Han var svartklädd och, som jag senare iakttog,
i en visserligen ej ny och vidare dyrbar, men dock
hel och välborstad kostym. Hans ansikte var
slät-rakadt och ovanligt blekt, håret ytterligt kortklippt.
Det var de Iifliga bruna ögonen med en stundom
ganska obehaglig blick uti, som genast och mest
fängslade.
— Jag ämnar slå mig ned här, sade han, har
min herre något emot sällskapet?
Det var en välljudande klang i rösten och om
frasen ej behagade, så fanns dock för mig intet
att invända.
Han satte sig och då jag ej alltid tycker om
att tilltalas af obekanta, riktade jag ånyo min blick
ihärdigt på den aflägsna byn bortom solheden.
Någon kom ut och serverade öl och gick åter in,
men jag vände ej på hufvudet. Jag kände min
bordskamrats ögon i närheten af mitt högra öra
och ämnade just resa mig då han skrattade lågt
och yttrade:
— Förlåt min herre att jag ånyo tilltalar er!
Men ni ser så skarpt på husen därborta, att jag
hoppas jag ej misstager mig, då jag säger att det
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
