Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMMA VÄG
i luften och återkom ständigt till refrängomtagningen
där kören på nytt föll in. Luften vibrerade af
tonvågorna, de sjungande sökte i gester efterhärma
negrernas naiva rörelser, och högt öfver våra
hufvuden glindrade alla de färgade glödlamporna som
sällsamma stjärnor i en fantastisk himmel.
Mannen med banjon sjöng ensam andra strofen.
Han hade hunnit till sista raden då oväntadt en
klar fruntimmersröst tog vid och därefter fortsatte
visan till slut under ett dämpadt ackompanjemang.
Vi visste ej hvem det var som sjöng, men det var
en ung och frisk stämma och sången kom från ett
litet bakrum längst bort i kaféet. Den ljöd så glad
och ren som skulle inga stormar eller sorger
någonsin kunna grumla lifvet, och då hon tystnat och
banjon smattrat en afslutningsfanfar, vände vi
applåderande våra nyfikna hufvuden mot den mörka
dörröppningen. En ung flicka trädde ut och
bugade skrattande. Hon var en uppenbarelse där hon
stod — smärt och tailormade, ögon och tänder
lysande i det lätt sminkade ansiktet, med håret som
en solig vågkam kring hufvudet och stora rosor
vid ena axeln.
Någon lät servera champagne och in till
sångfågeln från trottoaren bars också ett glas. Värden
sade liksom urskuldande till börsmagnaten:
— Jag brukar naturligtvis inte ha flickor på
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
