Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
UR LARMET
Först upptäckte Palm ingenting.
Flaggstången var rest på en liten kulle, eller rättare
jordhög, det var den lilla täppans högsta
punkt och han kunde se ut öfver det manshöga
planket, som bitvis, där det varit sönder,
blifvit lagadt med spjälor. Där stod på andra
sidan ett halft sönderbrutet dufslag, det enda
som man icke funnit värdt att ens nödtorftigt
reparera. Det var mögelgrönt och rostbrunt
och pålen Icnäckt — det liknade mera en
fågelskrämma än ett fågelhem. Men tätt intill
fotstocken stod där tau en man och han hade
ansiktet pressadt mot de glesa plankspjälorna.
I detta ansikte satt det ett par ögon som på
ett obeskrifligt lömskt och likväl fräckt sätt
stirrade rakt på betjänten.
Palm måste behärska sig för att ej rycka
till. Han stod litet högre än karlen utanför
och det ingaf honom en viss känsla af
öfver-vikt. Samtidigt var han underligt osäker.
Hade det varit på en af herrgårdarna eller
bruken eller godsen så skulle han ha rutit:
— Hvad i helsicke står du och glor på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
