Print (PDF) - On this page / på denna sida - FEMTE KAPITLET. Någonting mer än endast en springgosse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja det har han», svarade lilla Goda, nästan
färdig att gråta vid tanken på sin egen djerfhet.
»Mycket bra, och du tycker mycket om din
broder, kan jag förstå», fortfor han uppmuntrande.
»Vi tycka alla om honom», genmälde Goda, »han
är en sådan snäll broder.»
»Och du är en snäll syster, intygar jag», tillade
herr Harpur.
»Jag är dig mycket förbunden, att du visat mig
dessa böcker, och nu måste jag säga godnatt»
och han skakade hand med oss alla tre och så
gjorde doktor Ström.
Vi tänkte, att de voro riktigt gångna, men
dörren var icke väl stängd, förrän herr Harpur kom
igen. »Ni skulle göra mig en stor tjenst», sade
han, »om ni icke nämner något om detta besök
till er son, fru Scott». Och så gick han bort.
Det var mycket sent, då Berndt återvände hem
denna afton, och det föll sig så lyckligt, att han
icke var särdeles hågad för samtal. Han berättade
emellertid att han erhållit tio kronor såsom hittelön för
en större penningsumma och han lemnade
guldmyntet åt vår moder, men han tycktes icke vara
särdeles glad och ingick icke i några en skiltheter.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
