Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Söndagsskolans uppkomst och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mången ädel strid. De omständigheter, som ledde till
söndagsskolans inrättande, skola här återgifvas med hans
egna ord. I ett bref till en person, som önskat få
närmare underrättelse om början och ändamålet med hans
plan, skrifver han mot slutet af år 1781 följande:
»Behofvet af en trädgårdsmästare ledde mig en dag
till en aflägsen del af staden Gloucester, bebodd af den
lägsta befolkningen, som vanligtvis var sysselsatt vid
knappnålsfabriken. Under afvaktan på mannens återkomst
blef jag med bekymmer varse hopar af bullersamma,
trasiga barn, lekande och stojande på gatan. Jag frågade en
förbigående om barnen tillhörde denna del af staden och
beklagade deras uselhet och lättja. »Ack herre», sade
den tilltalade qvinnan, »om ni vore här en söndag, skulle
ni i sanning häpna, ty då är gatan uppfyld af dessa
trashankar, hvilka den dagen äro fria från all
sysselsättning. De fördrifva då tiden med stoj och oväsen,
kasta slant, svärja och förbanna så förskräckligt, att det
mera påminner om helvetet, än om någonting annat.
Vi hafva en aktningsvärd prestman i vår församling»,
fortfor qvinnan, »som har satt några af dom i skola
under veckan, men på sabbaten få de sköta sig sjelfva och
följa sina onda lustar, utan att derifrån hindras af sina
lika okunniga föräldrar.»»
»Detta samtal ledde mig på den tanken, att det
skulle åtminstone vara ett oskadligt försök, ifall något
kunde göras för att motarbeta sabbatens ohelgande.»
Barnens nöd gick denne välvillige man djupt till
hjertat och ingaf honom den första tanken på
söndagsskolor. »Jag kan aldrig gå förbi denna plats», skrifver
han många år derefter till en vän, »utan att upplyfta
mitt hjerta i tacksamhet till Gud, som här ingaf mig
tanken på ett försök till söndagsskolor.»
Raikes skrifver vidare härom: »Genast besluten att
försöka något till det ondas afhjelpande, uppsökte jag,
med den nämde qvinnans tillhjelp, fyra välvilliga
qvinnor i grannskapet, hvilka voro vana att undervisa barn,
och förband mig att betala dem en viss afgift, om de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
