Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 11 Mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förskräckligt — emedan djefwulen understödjer en sådan tro. Men får en
menniska rätt ljus öfwer wåra goda gerningars stora uselhet och
owärdighet, får hon ljus att se, det ingen enda gerning i sig sjelf är inför
Gud ostrafflig, ren och behaglig, utan att wi måste hafwa förlåtelse
för wåra bästa gerningar, eller ock fördömas för dem — och att
gerningarna behaga Gud, icke för deras eget wärde, utan endast af följande
orsaker: först att Gud för sin Sons skull har behag till wåra personer
och för den behagliga personens skull äfwen låter hans lilla kärlekstjenst
behaga sig, och för det andra för hans ord i gerningen, d. ä. för det
Han behagar bjuda oss göra en gerning åt sig, så att gerningen har
wärde för hans skull, hwilken befallt densamma — si, förstår man detta,
då will man icke tro och glädjas att få tjena Honom, utan då går
man och ser ändå blott på tjenstens eller gerningens egen beskaffenhet,
och om nu denna är af ringa betydenhet i sig sjelf, då kan man icke
tro, att man gör Christus något behag dermed. Detta är den plåga,
som alltid låder wid den rätta läran om gerningarna, så att man kan
af misströstan om att någonting kunna uträtta wilja tystna. O, den
swarta, olyckliga otron och det förblindade hjertats mörker! Det är
egentligen den olyckliga otron, hedningen i hjertat, som förhindrar de
trogna att med den lust och flit göra det goda, som de eljest skulle göra
det. Ty så mycket älska de dock sin Frälsare, att om de blott riktigt
trodde, att de finge tjena Honom, skulle de med stor glädje löpa dertill,
om det ock wore en lång wäg. Om Han sjelf komme i synlig måtto
uti deras hus och begärde af dem mat eller kläder, skulle de wisserligen
ingenting spara för Honom, utan framtaga det bästa de hade. Men
då Han skickar i sitt ställe en fattig menniska, som behöfwer mat, kläder
eller penningar, är man ganska betänksam. Kunde wi då tro, att Jesus
står bredwid, ser på oss och säger: Allt det I gören dessa minsta, för
min skull, det gören I mig, o, hwilken glädje wi då skulle hafwa att
gifwa eller utlåna, allt efter som det behöfdes! Men då wi ingenting
riktigt tro, hafwa wi ock ingen lust eller drift till att göra det goda.
Har du i tron dig gifwit först åt Jesus, wännen kär,
O, gif dig se’n i kärleken åt dina bröder här.
Gif lärdom, warning, råd och tröst, gif willigt, hwad du har,
Och märk och lär, ju mer du ger, dess mera har du qwar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
