Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 2 April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 2 April.
Lofwa Herren, min själ, och allt det som är uti mig hans heliga
namn. Ps. 103:1.
Men nu frågas: Huru hade David fått ett sådant hjerta?
Hwarigenom hade Herren blifwit honom så hjertligen kär? Swar: det är
blott syndernas förlåtelse och förwissningen derom, som kan göra ett
menskohjerta rätt lyckligt, warmt och brinnande. Om en menniska
ock tror allt, hwad Skriften innehåller om Christus, och tror det så
wisst, att hon kunde tusen gånger dö på den tron, men icke känner sina
synder, utan går nöjd och sjelfbelåten, får hon af all sin tro ingen kärlek,
ingen glädje, intet lif i Gud, utan all hennes gudaktighet består blott
i kunskap och fromma iakttagelser. Och åter, om en menniska blott så
känner sina synder, att hon till kropp och själ försmäktar, men icke har
fått trons wisshet om förlåtelse, går hon lika kall och död, om hon ock
arbetade sig till döds på sitt hjerta att böja det till kärlek och glädje.
Här fordras alltid de twå ting, som Skriften förenat: bättring och tro,
eller syndens öfwerflödade och nådens öfwerflödande. Men då, o,
hwilket nytt lif, hwilken fröjd, hwilken frid, hwilken brinnande ande,
hwilken lust och kraft till allt heligt, när jag i min största owärdighet
får den store Gudens försäkran: "Dina synder förlåtas dig, du får nåd
för allt, och du skall redan på jorden lefwa i ett rike, der ingen synd
tillräknas dig, utan du skall i mina ögon wara alla stunder täck och
behaglig!" Hören det alla - det är ofta sagdt, men måste idkeligen
sägas, då det alltid förgätes — hören: detta är den enda wägen att
blifwa både salig och helig, att blifwa rättfärdig för Gud och glad och
warm i sitt hjerta och willig och skicklig till det goda. Då en menniska
blifwit wäckt ur den förskräckliga syndasömnen och börjat söka frälsning,
eller då en christen liksom på nytt waknar upp öfwer sin försummelse,
kallsinnighet och synd och försjunker i trälsinne, är det wanligen ett stort
bekymmer för en sådan menniska, att hon icke kan så älska Gud, som
hon borde, och som hon ser, att David eller andra Guds barn
hafwa älskat Honom. Då ängslas hon, då beder hon, då arbetar hon
att kunna älska, att göra sitt hjerta warmt; men hon kan icke, hon är
lika kallsinnig ändå; hon beder om kärlek, men känner samma köld ändå;
hon strider mot sin afgudiska kärlek till andra ting eller personer, som
blifwit henne kärare än Gud, men hon älskar dem ändå; hon är då
häröfwer olycklig, och allt med rätta, menar hon, ty hon älskar icke Gud.
O, när hon då icke blott förstår, utan med den nya syn, som
Anden gifwer, ändtligen inser, att det war riktigt förtappade syndare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
