Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 15 April
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 15 April.
Hwar och eu gren i mig, som icke bär frukt, den tager Han
bort; och hwar och en som bär frukt, den rensar Han, att
han må bära mer frukt. Joh. 15:2.
Här talar Christus om några grenar i Honom, som icke bära
frukt, och hwilka skola borttagas, ja, bortkastas, förtorkas och brännas.
Dessa äro ju förskräckliga ord, talade af denne milde Herren, helst som
Han kallar dem grenar i sig! Hwad månde Han wäl härmed mena?
Då Han här kallar dem grenar i sig, är wisst icke meningen, att någon
kan werkligen och rättsinneligen wara och blifwa i Honom, i tron, och
dock wara ofruktsam och blifwa förkastad; ty, säger Han straxt nedanför
den som blifwer i mig, och jag i honom, han bär mycken frukt. Utan
Herren will med de orden, grenar i mig, fint och skarpt uttrycka, huru
stor likheten mellan de äkta och oäkta barnen kan wara, huru mycken
religiositet, bekännelse och yttre gemenskap med Honom och med de sanna
christna en menniska kan hafwa och dock icke ega det sanna lifwet, saften
och kraften af Honom, hwilket skulle bewisa sig genom frukterna. Således
är både innehållet och talesättet här detsamma, som när Herren talade
om jungfrur, som gå ut emot Brudgummen, men af hwilka hälften äro
fåwitska, äro utan olja och blifwa för ewigt utestängda — och till
Sardisängelen: "Du har namnet, att du lefwer, och är död."
Låtom oss nu betrakta Herrens Christi ord. Han säger om de
äkta goda grenarna, dessa, som bära frukt, att dem rensar
wingårdsmannen, d.ä. skär, tuktar och böjer dem, borttager, hwad som hindrar deras
wäxt, och låter dem icke wäxa efter behag; men de grenar åter, som ingen
frukt bära, de slippa wingårdsmannens knif, de få wara i fred, onäpsta,
orensade, ty — de skola ändock blott brännas. Deras utmärkande tecken
äro således: 1:o att de icke bära frukt; 2:o att de icke af
wingårdsmannen tuktas och rensas, utan äro fria och lediga att wäxa efter
behag.
Se nu här, nog wore wäl här anledning för hwar och en att
stanna och pröfwa sitt tillstånd, att med fruktan och uppriktighet mot
sig sjelf pröswa sig efter sådana Christi egna ord. Men — ack! — det
skall genast sannas, att trädgårdsmästarens knif icke träffar de oäkta
grenarna utan endast de goda — att "de som borde frukta sig, de frukta
intet, och de som icke borde frukta, de frukta". Det skall genast wara
ett hemskt tecken hos mången, att han omöjligt kan frukta för sig, eller
en enda stund allwarligt pröfwa sig, ulan skall wara så wiss och nöjd
med sig, i följd af sin lugna känsla, sin gamla fromhet och religiositet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
