Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 28 Juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 28 Juni.
Bergen skola wäl wika och högarna falla, men min nåd skall icke
wika, och mitt fridsförbund skall icke förfalla, säger Herren,
din förbarmare. Es. 54: 10.
"Hwem skulle jag tro om Gud, mer än Gud sjelf?" sade Ambrosius.
Det är en olycklig omständighet, att hos alla menniskor, äfwen
hos de wäckta och de trogna, ligger en oändlig benägenhet att döma
om saligheten efter någon egen inre känsla, eget tycke eller förnuft; att
döma om Guds förhållande till oss efter något, som man inom sig
sjelf förnimmer eller erfar; att icke wilja se upp till Gud, huru Han
sjelf uppenbarat sin wilja och sitt råd om wår salighet, icke wilja
eftersinna, hwad som hos Gud är beslutet, huru det i hans rådshandlingar
står skrifwet, utan i dess ställe sitta ned hos sig sjelf, ängslas, tänka,
sucka och fråga liksom i wädret: Ack om jag wisste, huru det är med
min själs sak hos Gud? — Huru kan jag wäl på detta sätt med någon
visshet få weta det? Hwilken wisshet kan jag få af mina egna tankar,
känslor och tycken? Hwad betyda wäl dessa i denna stora fråga, mer
än hö och strå för windarna? Den ena stunden tycker jag, att Gud
är idel nåd och kärlek, den andra stunden, att Han är en sträng
domare, som umgås bara med lag och rätt; den ena stunden ser jag Gud
uti allt, som omgifwer mig, den andra stunden tycker jag, att det finns
ingen Gud; den ena stunden tycker jag om mig sjelf, att jag är en
ganska god christen, den andra stunden, att jag är en alldeles ohjelplig
syndare. Så wackla och wända sig tycke och känsla hit och dit. Och
hwad jag tycker den ena stunden, kan wara lika falskt, som det jag tycker
den andra stunden.
Det är äfwen samma benägenhet, nemligen att döma efter eget
tycke, som gör, att så otaligt många helt och hållet gå miste om
salighetswägen. Hwar och en har sitt eget tycke och tror ingenting hellre
än detta. Den ena tycker, att Gud skall hafwa behag uti det, den
andre, att Han skall hafwa behag uti något annat. Så wäljer hwar
och en sin wäg, känner derwid tilläfwentyrs något ljuft uti sitt hjerta
och dömer då straxt, att det är en god wäg, och följer den. Så t. ex.
will den ena behaga och winna Gud med några yttre lagens gerningar,
såsom med barmhertighetswerk, kyrkogång m. m.; en annan med några
inre, såsom med ödmjukhet, kärlek o. d.; en tredje med försakelse, bön
och enslighet; en fjerde med någon religiös werksamhet för medmenniskor;
en femte med alla dessa stycken tillhopa. Genom sådant söker man då
warda benådad och för Gud täck. Och hwad är orsaken till alla dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
