- Project Runeberg -  Betraktelser för hwar dag i året /
398

(1897) [MARC] Author: Carl Olof Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 17 Juli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjuklighet, smärtor, fattigdom, satans glödande skott och omsider döden och
förgängelsen. Om man will eller icke, så måste man dock gå liksom
omklädd med dessa Adams efterlemningar, gå liksom genom en trång
törneskog, der man beständigt sargas och blöder. O, tröttna icke, Guds
barn! Blif icke otålig. Detta är blott ett swårt wägstycke, det kommer
en annan tid sedan, så sannt Gud icke har skapat menniskan blott till
lidande. "Såsom wi hafwa burit den jordiskas liknelse, så skola wi ock
bära den himmelskas liknelse" — och "den himmelskas liknelse" är uti allt
motsatsen till den jordiskas. Till Christi belätes likhet hörer först en
"andlig lekamen" lik med Christi förklarade lekamen: i stället för wanheder
en ewig och himmelsk ära och herrlighet; i stället för skröplighet,
swaghet, sjuklighet en ewig helsa, starkhet och wälmåga; i stället för
sorg, rädsla, qwal och otrygghet en ewig glädje, salighet och trygghet,
"ett lustigt wäsende på Guds högra hand ewinnerligen", en oändlig
kedja af höga himmelska förlustelser. Och framför allt annat: i stället
för wår oändliga, plågsamma syndighet en ewig orubblig helighet, kärlek
och renhet — att wi skola der kunna älska Gud så helt, fullkomligt och
brinnande och med en sådan sällhet, som wi aldrig i wårt närwarande
tillstånd kunna fatta. Ja, den som någon stund, t. ex. i den första
trolofningstiden med sin Frälsare, smakat något af den tillkommande
werldens kraft, smakat något öfwerswinneligt af Herrens ljuflighet, torde
instämma deruti, att om blott denna erfarenhet hade blifwit ewig, så
hade der redan warit himmel och salighet. Se, uti denna fullkomliga
kärlek till Gud, som war summan af Christi beläte, är ock den
allrahögsta salighet. Och tänk sedan: att i alla afseenden wara fri från allt
ondt, att känna sig alldeles helig och ren, som en Guds ängel, att
fullkomligt wara allt, hwad wi här wille och hungrade efter, men aldrig
uppnådde, och att aldrig mer behöfwa rädas för något ondt eller farligt,
utan att hafwa en ewig trygghet och rolighet i den förklarade
Frälsarens sällskap och under ett beständigt och oändligt stigande i ljus öfwer
Guds underbara hemligheter — o, till ett sådant lif är den underliga
warelsen, menniskan, egentligen skapad. Ja, det kunde man ock tänka
sig om Gud, då Han skapade ett slägte, som skulle wara hans beläte likt
— hans, hwilken är all salighets Gud, och hwilken kunde lika lätt skapa
oändlig salighet, som att Han skapade det omätliga hafwets wattenmassor.

Med Jesus salighetens stig jag funnit,
Och himlaarsfwet Han åt mig har wunnit
När jag insomnar, Han mig omfamnar,
Och på hans armar jag i himlen hamnar.

Som fågeln fri wid ljusan dag sig gläder,
Så glad i ljusets rike jag inträder.
Wid änglasången och harpoklangen
Jag skådar ewighetens dag uppgången.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 14:53:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/betrakt/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free