Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 19 Juli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 19 Juli.
Han (Abraham) twiflade icke på Guds löfte med otro, utan
wardt stark i tron, gifwande Gud äran. Rom. 4: 20.
Apostelen säger här, att då Abraham icke twiflade på Guds löfte,
utan fortfor att tro och wänta dess uppfyllelse, huru illa det än såg ut
för menniskoögon, har han dermed "gifwit Gud ära". Detta är ett
mycket tänkwärdt ord. Den som under swåra trospröfningar ändå
fortfar att hålla Gud för sannfärdig i sitt löfte, fortfar att hoppas, der
intet hopp är, blott derföre att Gud har gifwit löftet, den gifwer Gud
ära; den menniskan erkänner på allwar, att Gud är allsmäktig och
sannfärdig. Såsom Luther säger: "Att gifwa Gud hans rätta ära, är intet
annat än att hålla Honom för en trofast och sannfärdig, wis,
barmhertig och allsmäktig Gud och, kortligen, erkänna Honom för den, som
allena skapar och gifwer allt godt." Sådant gör endast tron; då wi
deremot genom otron beröfwa Gud hans ära och göra Honom till ett
swagt, wanmäktigt eller trolöst wäsende, såsom Johannes säger: "Den
som icke tror Guds wittnesbörd, han gör Honom till en ljugare",
hwilket ju är alldeles förskräckligt. Men sådan är otron. "Derföre",
säger åter Luther, "fordrar wår Herre Gud intet högre af oss,
menniskor, än att wi gifwa Honom hans ära och hålla Honom för wår
Gud, d. ä. att wi icke hålla Honom för en inbillad och tom afgud,
utan för en rätt sannfärdig Gud, som antager sig oss, hör wåra böner,
förbarmar sig öfwer oss och hjelper oss i all nöd. När Han får det af
oss, då har Han sin gudom hel och oförkränkt, ja, då har Han allt,
som ett troende hjerta möjligen kan gifwa Honom. Att af hjertat gifwa
Gud sådan ära, är derföre wisserligen en wishet öfwer all wishet, en
(menniskans) rättfärdighet öfwer all (mensklig) rättfärdighet, en
gudstjenst öfwer all gudstjenst, ett offer öfwer alla offer." Om wi rätt
besinna sådant, skulle wi wäl något mer, än wanligen sker, fara efter
trons gåfwa; ty det skulle wäl dock wara oss en lust att få gifwa åt
Gud något, som riktigt behagar Honom. Och det göra wi, om wi endast
tro Honom på hans ord och tillsägelser och dermed gifwa Honom ära.
Huru Abraham genom tron gaf Gud ära, wisar apostelen ytterligare,
då han tillägger:
Och war fullwiss derpå, att den som lofwade, Han war ock mäktig
det att hålla. Han war "fullwiss", djupt öfwertygad och genomträngd
af den sanningen, att Han, som hade gifwit löftet, war ock mäktig att
fullgöra det. Herren Gud hade med den frågan: Månne för Herren
något wara omöjligt? bragt Abraham till en djup eftersinning af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
