Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 8 Augusti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genast flytt till densamma. Ty "Christus har undfått gåfwor för de
affälliga ock". Men att hon wid den punkten lät förnuftet och djefwulen
bedraga sig och tog miste om wägen till upprättelse, det blef det dödliga.
Här hafwa wi åter för ögonen den smala wägen, nemligen den att
före synden, d. ä. i frestelsestunden, eller redan förut, frukta och rädas,
"wandra i räddhåga", men efter synden, d. ä. om du råkat falla, gå
dristeligen fram till nådestolen, tillsluta ögon och öron för förnuft och
känsla och blott kasta sig i nådens elf och der aftwå sin orenlighet.
Farorna äro, att wi äro alltför säkra och dristiga före synden, men efter
synden alltför klenmodiga och försigtiga. Till vaksamheten skulle höra,
att du wid den första egenkära inbillningen om din styrka fruktade för
fall; att du wid första tecken till frestelsens närwaro bäfwade och genast
ropade på hjelp; att du, så widt din kallelse medgifwer, flydde alla
tillfällen, rum, personer och förhållanden, som du wet medföra frestelse.
Ty att bedja: "inled oss icke i frestelse", men sjelfwilligt kasta sig i
hennes sköte, är att gäcka Herren och uppsåtligt bedraga sig sjelf. Men
till tron hörer, att så snart du fallit, du icke söker hjelpa det sjelf, utan,
just såsom det wore första gången du söker nåd, genast framgå med dina
fläckar till det renande försoningsblodet och der twå dina kläder. Denna
öfning skulle bryta ditt förnuft, förkrossa och smälta ditt hjerta och
twinga dig att dagligen umgås med ordet och bönen.
Hwad som nu icke uträttas genom dessa medel, det gör den
Trofaste och Underlige genom korset, om du beder Honom derom. En
redlig själ suckar ofta: Jag aktar icke, hwad jag skulle lida, allenast att
Guds werk i mig ginge fram; o, att Gud sjelf wille döda mitt kött,
ty jag är sjelf dertill för swag! Si, sådana suckar uppfångar den
trofaste Guden med en synnerlig beredwillighet. Det är deraf det kommer,
att om du t. ex. frestas till afguderi och börjar hänga wid något
jordiskt, Han tager det ifrån dig så kännbart, att du kanske gråter och
klagar derwid — eller ock gifwer Han dig det, som du begär, men låter
det blifwa din största bedröfwelse. Kan du icke hållas i ödmjukhet, utan
börjar tänka något stort om dig, släpper Han på dig en djefwul, låter
dig råka i swåra frestelser, ja falla i synd och skämmas. Dermed är
mindre förloradt, än om du blefwe liggande i högmod, ty derigenom
wore allt förloradt — hwarföre regeln är: så mycket ödmjukhet en
menniska winner, så mycket af helighet och nådegåfwor får hon ock. Börjar
du akta ordet ringa och blifwa det olydig, då låter Gud dig falla i den
helweteselden att betwifla dess gudomliga ursprung o. s. w. Blott du
är redlig i wiljan att warda helgad, så skall din Gud wäl göra det,
ehuru på annat sätt än du menade.
Märk: Wisshet i trone att wara Guds barn
Är starkaste wärnet mot alla de garn,
Som satan och werlden utlägga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
