Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 9 Oktober
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ödmjuka bekännelse? Ty hwilken skulle wäl i afseende på sitt eget
troslif anse sig fullkomlig och redan stå wid målet!" — Sägen icke det!
Wisst måste man anse sig fullkomlig eller befinna sig wid målet för sitt
sträfwande, när man icke söker något mer, när man är nöjd med den
punkt man uppnått i det andliga. Tagen det icke illa, utan tagen det
till sjelfpröfning, såsom inför Guds ansigte! Wi hafwa alla ett argt
och illfundigt hjerta. Wi hafwa alla en fiende, som har swurit oss
döden, och som tänker utföra det. När han icke längre kan behålla oss
i uppenbar synd och otro, då wänder han saken på en annan sida och
hjelper till att ingjuta i wårt falska hjerta en tröst och hwila, som lika
säkert leder till hans mål, nemligen denna tröst: Du är nu en upplyst
och evangelisk christen, du behöfver nu intet mer, det är nu allt wäl.
Och om han ock icke i så utredda tankar säger oss det, blåser han dock
på själens öga sin sömngifwande andedrägt, bringar henne till slummer
och liknöjdhet, så att följden blir densamma, nemligen att själen är mätt
och belåten med sin ståndpunkt och bekymras icke widare om någon
förnyelse och tillwäxt i nåden och wår Herres Christi kunskap.
Men den som werkligen anwänder evangelii lärdom, icke har den
blott i förståndet och i munnen, uran will hafwa dess kraft till tro, frid,
fröjd, kärlek och gudaktighet, den skall aldrig blifwa utlärd, utan blott
mer och mer känna, huru mycket som fattas honom. Och här är just
orsaken, hwarföre wi göra så stor affär af den andliga mättheten,
nemligen att den wittnar om något — wittnar om ett stillastående, ett
börjadt utdöende af sjelfwa nådelifwet. Du för tilläfwentyrs en s. k.
christlig wandel, du håller din gudstjenstliga dagordning med dina bestämda
andaktsöfningar och goda gerningar; du kan ock med sanning bekänna:
Mina synder äro mig förlåtna, den och den tiden fick jag trons
förwissning derom — och så är du nöjd, allt är wäl, du är wid målet? —
"Ja", säger du, "äro wi icke werkligen då wid målet? År icke werkligen
då allt wäl?" Jo, om du ock nu står i tron och lefwer i Christus, då
är wisserligen allt wäl med din rättfärdighet inför Gud! Märk, kära
själ, inför Gud, uti Christus, är du så fullkomnad, att du aldrig kan
nog tro det? Gud gifwe dig nåd att alltid kunna hålla den punkten
skär! Men äfwen då, och just då, när det är rätt med ditt nådelif och
fullkomligt wäl inför Gud, då måste du sjelf känna, att ännu
beständigt något fattas dig; då måste du hafwa Pauli sinne, som säger: "Jag
är icke ännu wid målet, jag far fast derefter" — då måste du känna de
många bristerna i ditt nådelif, din tro, din fröjd i Herren, din kärlek
och gudaktighet; då måste du stå i en daglig hunger och törst efter
rättfärdigheten, såsom du här ser det hos Paulus.
Hjelp mig, o Jesu, att framåt jag ilar
Se´n du mig twagit helt ren i ditt blod.
Lös mig från allt, att wid intet jag hwilar,
Utom wid dig, o min Frälsare god.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
