Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 5 November
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det Gud nödwändigt måste öfwergifwa dig i ett wrångt sinne, minns
då detta, att hwad Han will göra dig för dina synder är: hemsöka
dem med ris och plågor, först inwärtes i samwetet, så länge det är
nog till din tuktan, och sedan äfwen utwärtes med bedröfwelse i
mångahanda försökelse, hwar så behöfwes. Han will hemsöka dina synder
med ris och plågor, men sin nåd will Han icke rygga, ty om nåden
har Han att handla med Sonen — om nåden talar Han icke med dig,
utan med Honom, som förwärfwat den och som är din medlare,
förswarare och borgesman, nåden står på en annan grund än din fromhet och
kan derföre icke ryggas genom dina synder; ja, då wore det icke heller
nåd. Och när du erfar sanningen af hans hotelse, nemligen ris och
plågor, fruktan och ångest, så bör du likawisst tro sanningen af hans
löfte, nemligen en ewig nåd. Du skall icke, då du syndat, och Han
derpå hemsöker dig med ris och plågor, missförstå Honom och mena,
att Han är wred på dig! Han har ju sagt dig det förut, att Han skall
hemsöka din synd med ris och dina missgerningar med plågor, utan att
wara wred på dig. Detta bör du då weta, såsom en mellan Honom
och dig aftalad sak, nemligen att både synder och plågor skola infinna
sig, men att nåden derunder skall ewinnerligen blifwa fast. Derföre,
när du är syndig och plågad, genomträng det swarta molnet och säg
ännu med förtröstan: Fromme Gud, ställ dig ännu wredare, risa mig
ännu wärre och långwarigare, jag will aldrig missförstå dig, du har
förutsagt detta, att du skulle hemsöka synden med ris och plågor, men
icke rygga nåden. Och då will jag gerna lida. Si, detta wore en
wacker, christlig tro och erfarenhet. Men deremot, den som icke erfar
denna faderliga aga på synden, dessa inre ris och plågor, räddhåga och
fruktan, utan lefwer hela dagar och weckor utan beswär och lidande af
någon synd, eller ock kan lefwa säker och fri i en och annan medweten
köttslighet, han är wisserligen oäkta och icke barn, han är en död
skrymtare, en fåwitsk jungfru, med en torr och lätt lampa. Här talas
således om barnen, hwilka ofta hafwa swårt för att tro, hafwa swaga,
skröpliga, fruktande hjertan, men i Christus söka sitt skydd, sin rättfärdighet,
på det att sådana skola weta, att de under all sin skröplighet hafwa
nåd, så länge deras medlare har nåd, så länge deras lösen är gillad,
en beständig, en ewig nåd.
Hwarför sucka, hwarför klaga,
Om ej allt är dig i lag?
Nåd, förlåtelse och aga
Höfwes barnen hwarje dag.
War blott stilla
Under Herrens kärleksslag.
Agan är ju ock bewiset,
Att du är en äkta son.
O, så fly då ej för riset,
Löp ej undan derifrån,
Se din Fader
Om din wälfärd helt är mån.
Ja så må wår Fader råda,
Han, som hitintills oss ledt!
Nåd och aga äro båda
Samma sak, som wi nu sett.
Nåd och aga
Äro för Guds barn blott ett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
