Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 9 November
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 9 November.
Si, jag gör allting nytt. Uppb. 21:5.
Då allt det nya, hwilket Herren werkar uti oss genom
evangelium, utgör det påtagliga bewiset på en werkligt skedd födelse af Anden,
på ett "nytt kreatur", en ny skapelse, är det ganska wigtigt att wäl
betrakta det. Må wi derföre något närmare beskåda dessa nya ting,
som hos hwarje pånyttfödd menniska wisa sig. De bestå icke blott i en
ny andlig syn och hörsel, utan ock i ett nytt hjerta, nya tankar och nytt
tal, nytt lefwerne och nytt förhållande till hela werlden. Förut sågo
och hörde wi t. ex. Guds domar och tillsägelser alldeles så, som hade
wi icke sett eller hört dem; och detta äfwen då, när wi höllo ordet för
Guds eget ord. Wi sågo med ögonen, hwad det sade oss, wi hörde det
med öronen, men wi kunde icke förnimma det. Wi kunde se och höra
det, som innebar wår dom till ewig död, och kunde dock genast förgäta
det, kunde dock äta, dricka och sofwa derpå. Och likwäl höllo wi det
för Guds ord! Nu åter se och höra wi så, att det tager uti oss, att wi
blifwa både förskräckta och tröstade, både bedröfwade och glada, ja, att
det gifwer riktningen åt hela wårt lif. Förut kunde wi tänka fritt och
efter eget tycke äfwen i andliga ting; nu åter hafwa wi ett alltid
afgörande rättesnöre för wåra meningar derom, nemligen Guds ord.
Förut kunde wi hysa ganska goda tankar om oss sjelfwa och hade tröst
och mod, äfwen utan att nära oss med evangelii ord; nu åter blifwa
wi alltid nedslagna, när wi tänka på oss sjelfwa, och hafwa tröst endast
genom evangelium. Men icke blott syn, hörsel och tankar äro
förändrade, utan ock sjelfwa hjertat, så att wi nu hafwa wår största lust och
glädje i sådant, som förut war oss obehagligt och widrigt; hwaremot wi
nu lida och beswäras af sådant, som förut war wår högsta lust och
käraste underhållning. Men "dermed hjertat är fullt, deraf talar ock
munnen". Förut kunde wi tala millioner ord om idel fåfängliga ting, och
detta med all lust och lätthet, men kunde på hela år icke tala en half
timme om Frälsaren och allt hans himmelska goda — wi woro andliga
dumbar; nu åter är oss intet ämne kärare än att tala om Gud, hans
ord och hans nåd. Men så är ock wårt lefwerne förändradt. Förut
lefde wi fritt efter wårt eget tycke och egna lustar, så långt wår egen
fördel och ära tilläto; nu hafwa wi fått både en helig håg och en helig
tuktan öfwer allt wårt lefwerne. Kortligen, wi äro såsom i en ny
werld, med nya sorger och nya fröjder, med nya sträfwanden och nya
farhågor. Wi hafwa kommit i ett nytt förhållande till Gud, till oss
sjelfwa och till alla menniskor: till Gud, ty då Han förut war oss en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
