Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 20 December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 20 December.
Mig förutan kunnen I intet göra. Joh. 15. 5.
Det är anmärkningswärdt, att i grundtexten står här ett dubbelt
nekande, som uttrycker: "alldeles intet." Jag will icke glömma, att
Herren sjelf här sagt: "I kunnen alls intet, alls intet göra". Och Han
har ännu härtill lagt en bild, som på det starkaste uttrycker detta "alls
intet", nemligen i den från stammen afbrutna grenen, som ligger på
marken och förtorkas; det är ju omöjligt, att en sådan gren skulle i detta
tillstånd bära frukt. Se, om en sådan gren säger Christus: "Såsom
grenen icke kan bära frukt af sig sjelf, med mindre den blir i winträdet,
så kunnen icke heller I, utan I blifwen i mig." Allt bedjande, allt
allwar, all kamp och strid äro fruktlösa, tilldess I ären först inympade
i mig. Utan I blifwen i mig, kunnen I ingen frukt bära. Så talar
Christus här. Och så säger apostelen: "Wi äro icke ens beqwäma något
tänka, såsom af oss sjelfwa." Besinna, när man icke ens kan regera
sina tankar, hwad kan man då göra? Så säger ock samme apostel, att
Gud äfwen måste gifwa dig den goda uppriktiga wiljan. Han säger:
"Gud är den, som werkar i eder både wilja och gerning efter sitt goda
behag." Och detta werkar Han i de förödmjukade själar, som af sina
egna fruktlösa bemödanden endast lärt, att de sjelfwa allsintet förmå.
När de höra hans röst och låta sig wändas till Jesus, gör Han dem
lefwande i Honom. Men wilja de sjelfwa strida och werka, då måste
ännu allt ondt råda öfwer dem. — Sådant hade en gammal christen
lärt, då han till en yngre broder, hwilken klagade öfwer sin ömkliga
wanmakt i striderna, gaf det underliga swaret: "Det är ju icke möjligt,
att du kan segra, medan du strider." Då detta ansågs alltför kätterskt,
tillade den gamle: "Så länge du strider, menar jag, så länge ditt eget
jag ännu har någon kraft oförsökt och ärnar genom den öfwerwinna."
Nej, du skall blifwa till intet. Då kommer Herren och frågar dig: Har
du ännu någon förmåga att försöka? Kan du ännu göra något sjᚺelf?
Swarar du då af hjertat: Nej, jag är förtappad, det är slut med mig;
så säger Herren: Då kan jag wäl draga dig utur träcken och sätta dina
fötter på ett hälleberg, så att du kan gå wisst.
Så beror då allt lif, all lust och kraft att bära frukt af blifwandet
i Christus. När jag har den saliga hemligheten i mitt hjerta, att jag
är i Guds wänskap, att Gud förlåtit mig alla mina synder, och att jag
har af Christus en sådan outsägligt stor tjenst och nytta, nemligen att
ingen synd tillräknas mig, utan jag lefwer i ett sådant förhållande af
beständig skuldfrihet, som om ingenting wore synd, som om aldrig någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
