Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 22 December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 22 December.
Si, jag lägger i Sion en förtörnelsesten och en förargelseklippa,
och hwar och en som tror på Honom, han skall icke komma,
på skam. Rom. 9: 33.
Huru går nu detta till? Huru kan Christus blifwa oss till skada
och förderf? Huru det tillgick för judarna, det se wi tydligt i
evangelisternas berättelser. De stötte sig först på hans personliga ringhet och
nesliga död; och för det andra på hans lära och domar, hwilka stridde rakt
emot deras. På samma sätt sker det ännu i dag. Först weta wi, huru
hela den blinda werlden stöter sig på Christus och hans evangelium,
såsom på en "dåraktig predikan", en "galenskap". Guds Sons
mandomsannammelse och djupa förnedring, läran om försoningen genom
hans död, om sakramenterna m. m., allt är det en galenskap för den
naturliga menniskan. Men den egentliga "förargelsen", hwarpå wår
text måste närmare syfta, då den betraktas i sitt sammanhang, är sjelfwa
den hufwudläran, att Christus benådar och saliggör de owärdigaste
syndare, under det Han fördömer de frommaste werkhelgon. Detta är den
rätta "stötestenen" i alla tider; så att det ännu alltid heter så: "Denne
undfår syndare" — "wisste Han, hurudan denna qwinnan är, som
handterar Honom; ty hon är en synderska" o.s.w. Christus skulle icke
undfå syndare, utan blott heliga. Denna "förargelse" eller anstöt
uppstår ännu allestädes, der evangelium i Ande och sanning predikas; och
detta icke blott hos lättsinnigt folk, utan ock hos många som "hafwa
nit om Gud" och "fara efter rättfärdighet", hos många som förut gällde
för de mest upplysta och fromma christna, hwilka nu blifwa alldeles
förwirrade och börja försmäda det ewangelium, som dock är Christi eget
nådefulla ord. De kalla det då en ny och för helgelsen farlig lära och
blifwa rentaf dess fiender. Det händer dem alldeles så, som hos
profeten säges: "De skola besnärjas och warda fångna." Ty hade icke
Christus med sitt evangelium kommit till deras ort, så hade de alltid
förblifwit ostörda i sin fromhet; men nu blifwa de "besnärjda" och
uppenbara såsom evangelii fiender, blott derföre att detta kom till dem i ett
klarare ljus samt i kraft och bewisning.
Och hwar och en, som tror på Honom, skall icke komma på
skam. Lofwadt ware Herrens namn! Fastän mängden af Israel och
mängden i christenheten stöta sig och falla på denna stenen, äro dock
andra, för hwilka Han är en "kostlig hörnsten", en salighetsklippa, på
hwilken de bygga all sin tröst i lifwet och i döden; och till sådana säges
nu här slutligen denna försäkran: "Hwar och en, som tror på Honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
