Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den 31 December
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 31 December.
Jag will dagligen lofwa dig och prisa ditt namn alltid och
förutan ände. Ps. 145: 2.
För att kunna uppwäckas till att rätt lofwa och tacka Herren är
oss af nöden att wäl besinna, hwad godt Han har gjort oss. Tänk då,
att wi hafwa all den Guds faderskärlek, hwarom hela skapelsen wittnar;
all Sonens förtjenst och förswar, så att ingen synd oss tillräknas, ingen
lag eller hotelse oss drabbar; och hafwa den Helige Ande med all hans
nåd, tuktan och hugswalelse i wåra hjertan! Eller kanske det är en
ringa ting att hafwa bara Gud? — bara Gud — hans wänskap och
hans rike? — Herren beware oss, om wi akta sådant ringa, att wi icke
för en sådan otacksamhet råka i något mer grufligt ondt! Upphör
derföre icke förr att bedja Gud, än du fått ett hjerta, som har sin högsta
lycka och frid blott i Honom och hans wänskap. Då har du der en
djup grund för en ewig frid, salighet och tacksamhet.
Sedan kan ditt hjerta också uppwäckas till Guds lof genom otaliga
andra nådesbewis. Om du blott skådar tillbaka på det gamla året,
huru många stora wälgerningar har icke Herren bewisat dig — dig och
hela Guds församling! Huru många prof af hans närwaro och hulda
omsorg har du icke erfarit! Kanske du minns mången dag eller natt, då
du haft bittra bekymmer på ditt hjerta — du såg icke, huru det och det
skulle blifwa wäl; men du ropade till Herren i din nöd, och Han hörde
din bön och hjelpte dig. Och sedan, huru många synder Han har
förlåtit — och hwilken huld herdewård Han haft om din själ och tillskickat
dig än något bittert och bekymrande, till wäckelse och tuktan, när så
behöfdes; än åter någon tröst, wederqwickelse och glädje, när sådant
gjorde godt. Men hans wälgerningar stå icke till att räkna. Och nu
will Gud för allt detta icke hafwa något mer af dig än blott ett
tacksamt hjerta. Och på samma gång är detta din egen sällhet; hwarjemte
Gud alltid gerna utgjuter ny nåd på de tacksamma själar och gör dem
beständigt mer och mer godt.
Känner du nu tacksamhet i ditt hjerta, då frågar du ock säkert,
huru du skall få bewisa den emot din så gode Gud. Äfwen derom
slutligen några korta ord. Det första, som mycket wäl behagar wår
Gud, är just detta, som du då redan känner, nemligen ett tacksamt och
förnöjdt hjerta. Han will blott, att du skall minnas hans godhet och
din stora lycka i hans wänskap, så att du derföre äfwen kan lida något
obehag under wandringen, så att du icke genast knorrar och klagar, såsom
Israels barn i öknen; helst som du för all hans eget hjertas bewisade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
