Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Frossans förekomst i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
följande berättelser. Lilljebjörn meddelar från Gimo: ”frossorna
började under senare hälften af Februari visa, att de icke heller detta
år ämnade uteblifva. I slutet af Mars började de att blifVa temligen
allmänna, ehuru de ej hunno till någon större freqvens förr än under
andra qvartalet, då de började förekomma i allt större och större
myckenhet, till dess antalet af dem i slutet af Maj tycktes hafva
uppnått sin culminationspunkt. Under senare delen af denna månad
och ända till medlet af Juni antogo de nämligen fullkomligt
karakteren af en epidemi, som, åtminstone ibland yngre personer, ej
skonade särdeles många”. Och Som melius skrifver från Norrtelge:
”den egentligen rådande sjukdomsformen såväl under vinter- som
vårmånaderna, ja, man kan säga hela första halfåret utgjorde de
inter-mittenta febrarne, hvilka, lika utbredda, intensiva och envisa som det
föregående året, tycktes hafva absorberat alla andra sjukdomsformer”.
Och Kusel från Harg: ”liksom båda de föregående åren hafva
frossorna varit särdeles talrika, och utgjorde de mera än tredjedelen af
hela sjuknummern för året”.
De tvenne sist åberopade läkarnes uppgifter gälla dock
måhända företrädesvis de inre delarne af distrikten och mindre sjelfva
hafskusterna att döma af förhållandet å några andra kustorter.
Liksom i Mälaredalen egde nämligen i några delar af Östersjökusten det
egendomliga förhållandet rum, att frossan tidigare afslutade sina
härjningar i de närmare sjön belägna orterna än i det inre af landet. Så
berättar t. ex. Nygren om frossan i Skebo bruksläkaredistrikt norr om
Norrtelge: ”under åren 1848 och 1849 var minst Ve kela ortens
befolkning sjuk af febris intermittens. Dervid får jag anmärka det
egna, att frossorna år 1848 voro talrikast nära hafskusten, men år
1849 långt mindre förekommande nära kusten än 1 å 2 mil derifrån”.
Och från Wermdön i Stockholms skärgård skrifver Hacksell Jan.
1850: ”de intermittenta febrarne hafva under förflutna årets lopp
varit betydligt mindre förekommande än åren förut”. Från
Nyköpings distrikt meddelar Martin om 1848 ”under hela loppet af året
har den ifrån 1847 fortgående epidemiska intermittenta febern varit
ovanligt allmänt gångbar”; deremot i berättelsen för 1849: ”af den
intermittenta febern har ett ovanligt ringa antal fall förekommit”.
I de inre delarne af Upland visade frossan sig, ehuru endast i ett
fåtal fall, äfven under åren 1850 och 1851. Sannolikt är det detta
frossans fördröjande i dessa landsorter vid slutet af och efter 1846—49
års frossperiod, som ligger till grund för de uppgifter om endemicitet
af frossa å dessa orter, som vi ofvan (sid. 129) omnämnt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
