Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. De särskilda former af frossa, som i Sverige förekomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
matleda, gråblek ansigtsfårg och en stor nedstämdhet i lynnet. I flere fall
föregicks den af 3-4 rena frossparoxysmer och i några få började sjukdomen utan
förebud med en stundom ganska häftig frosskakning. Exacerbationerna, som
ge-menligen började på aftonen (i några få fall på morgonen och middagen), hade
alltid ett mycket kort frys- och svettstadium, men deremot ett hettstadium, som
höll i öfver halfva dygnet och i många fall var ytterst häftigt. Remissionerna
fortforo vanligen omkring 6 timmar. Någon riktig frosskakning, utom
underförstå paroxysmen, förekom icke. Hos de flesta sjuka kändes en kyla längs åt ryggen
eller i fotterna, hvarjemte fingrar och läppar blefvo blå och ansigtet blekt samt
täta gäspningar och sträckningar påkommo, ”så att det sprakade i läderna”; men
i 6 fall förmärktes intet frys-stadium, utan påkom hettstadiet helt plötsligt.
Svett-ning förmärktes sällan utom på hufvudet och i 15 fall, i hvilka paroxysmerna
voro svårast, följde ingen svettning. — Hufvudvärken, som af de sjuka beskrefs
än som stickningar med spjut i hjernan och än som tryckning på och bultningar
i densamma, var i 35 fall så svår, att de sjuka högt jemrade sig och oroligt
vredo sig af och an i bädden, samt hade vanligen sin plats i hjessan och i
pannan, men i 5 fall värst i nacken. 1 några fall lågo de sjuke under hettstadium
1 ett nära nog sanslöst tillstånd, hvarföre allmogen kallade sjukdomen ”en gren
af hjernfebem”. Ryggvärk förekom i de flesta fall. Endast i 6 fall är något
allvarsammare delirium (mite) anmärkt, i 8 fall döfhet (före qvinins intagning) i
2 hyperestesi af huden, i 2 örsprång, i 2 häftig kramp i nedre ledamöterna och
i 1 (hos ett barn) konvulsioner. Tungan har i allmänhet varit blöt och
hvit-belagd, men äfven någon gång torr med brun beläggning. Häftiga plågor i
maggropen, som var ömmande för tryck, förefunnos nästan alltid. Gröna k räkningar
förekomma i 25 fall, blodkräkningar i 2. I 12 fall var en mycket envis
förstoppning och i 22 fall tunna, mycket illaluktande och tätt påkommande öppningar.
I öfriga fall har intet anmärkningsvärdt vid öppningen förekommit. Om pulsen
har jag intet annat att anmärka, än att den hos de sjuke jag undersökt oftast
varit långsammare, än den plär vara under helsa, och liten, utom i några få fall
med synokal karakter, der den varit full och spänd. Ymnigt näsblod anmärktes
i 5 fall. Ifrån lungorna intet, utom i 2 fall en lindrig katarr. Lefvern har jag
endast i 3 fall och mjelten i 2 varit i tillfälle att finna betydligt uppdrifna.
Med urin hafva inga undersökningar verkstälts. Petechier har jag sett i 4 fall.
Sjukdomens typ var i 46 fall dubbeltertian i de öfriga quotidian. De flesta
fallen hade adynamisk karakter och de, som antogo synokal, öfvergingo efter en
tid till den förra.
Öfverlemnad åt sig sjelf fortfor sjukdomen en till två månader och öfvergick
derefter antingen till helsa, efter en särdeles ymnig öfver ett dygn ihållande
allmän svettning eller ock i några fall till ren frossa. — Fullt tillfrisknade, hafva
äfven flere personer fått frossa (14 äro för mig anmälda). Behandlingen har
naturligtvis först och främst bestått i sulphas quinicus. (Andersson ’)•
Såsom vi här se, har denna sjukdom, då han någon gång
epidemiskt uppträdt utom gränserna för sina endemiska tillhåll, varit
för läkarne en alldeles främmande företeelse. För läkarne inom dessa 1
1) Andersson L., Special-rapport öfver en remittent feberepidemi i
Chri-stianstads distrikt &r 1861.
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
