Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla Rosa och Långa Leda. Med 13 teckningar af Elsa Beskow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samma träd som förra gången och låtsade, som om
där funnes en murken gren till, som borde huggas
bort. Han ropade till sin dräng, att han hade glömt
yxan i andra ändan af trädgården, och bad honom
att genast gå efter henne.
— Nej, det skall min dotter göra, sade
drottningen.
— A, inte passar sådant för en fin prinsessa,
sade trädgårdsmästaren.
— Det blir som jag säger, svarade drottningen.
Gå du, min snälla flicka, fortsatte hon och vände
sig till Långa Leda, du skall få se, att du inte
kommer att ångra det.
Långa Leda blef mycket förvånad öfver att hon
skulle behöfva göra någon nytta, men så tänkte hon,
att hon skulle få någon stor belöning, och därför gaf
hon sig så småningom i väg. När hon kom fram
till det ställe, där yxan låg, fick hon se, att tre
hvita dufvor hade satt sig att hvila på yxeskaftet.
Hon blef då förargad och schasade på dem och skrek:
— Packa er undan, era otäckingar, annars
skola ni få se på annat! Hvem har gifvit er lof
att sitta här och snaska till yxeskaftet, som jag
skall ta i med mina fina händer!
I detsamma böjde hon sig ned på
trädgårdsgången och tog en näfve grus och kastade det
mot dufvorna. De hoppade undan och satte sig
ett stycke längre bort i gräset. Långa Leda tog
yxan och släpade den bakefter sig, medan hon
gick tillbaka till sin mor. Men hon hade inte
hunnit många steg, förr än dufvorna stucko sina
huf-vuden tillsamman och började öfverlägga om,
hvilken lön de borde gifva den stygga flickan, som
varit så elak emot dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
