Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
Här och der nnder hemvägen
och anmärkningar om hälsa och sjukdom m. m.,
som hon småningom blef mera meddelsam.
»Ack,» yttrade hon derunder, »hvad den är
lycklig, som icke vet hvad sjukdom är, och hur
det förlamar alla ens krafter. Ofta har jag gråtit
öfver, att jag inte förmått arbeta och förtjena bröd
åt mig och barnen, såsom förr; men sedan några
år är det förbi med mig. Ett ondt har jag, som
jag alltid får behålla; och det fick jag förr än
flickan föddes. Det var vinter då, och vi bodde
utanför staden. Det var en sträng, snöig vinter,
och vi ledo stor nöd. Granberg var borta sedan
fjorton dagar, och jag visste inte, hvar han var.
På tre hela dagar hade vi i vår stuga inte haft
en kaka bröd eller en bit mat!.... Barnen greto;
jag spann, och när jag blef mycket hungrig och
svag, då lade jag mig ned och sof. Ängslan
och hungern väckte mig snart. Men jag ville
inte gråta eller vara öfvergifven, ty jag tänkte på
barnet, som jag skulle föda, och ville hålla mig
vid godt mod för dess skull. Jag satte mig åter
till spinnrocken. Slutligen uthärdade jag inte
längre. Jag tog min vadmalskofta, •— det enda jag
hade qvar sedan bättre dar — och gick till Petters
Anna och bad henne gå med den till Stenboms
och sätta den i pant der för min räkning mot
någon föda, ty vi kunde inte svälta längre.
Stina gick och kom snart tillbaka med 2
kakor bröd, sex marker mjöl och en sill. Och
vi kokte och vi åto och det smakade något!
Men Stina hade råkat Granberg på bortvägen och
talat om för honom, hur det stod till i hans hem.
— och det visste han nog, ty det var just der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
