Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
Systrarna.
med allvar: »Jag vill gå ensam, Rudolph. Jag
kan lysa och hjelpa mig sjelf. God natt
Rudolph !»
Hon gick, i det hon stängde dörren efter
sig. Rudolph stod en stund tyst och mörk och
mumlade sedan doft: »Nå, nå. hon torde väl fly
till min hjelp än en gång.... förr än hon tror
det!....» och han gick ut genom en annan dörr
till salen, som genom en vindel-lrappa förde upp
på vinden.
Hertha gick ned, tvenne trappor till
bottenvåningen af huset inåt gården. Direktörens rum
voro utåt gatan och i andra ändan af huset.
Hertha gick in .i en liten stenförstuga, på
hvardera sidan var en dorr. Hertha klappade
sakta på den till venster. Den öppnades af
moster Petronella. »Äro små systrarna ännu vakna?»
frågade sakta Hertha.
»Hertha, Hertha! är det du?» ropade
barnsliga, friska röster från rummet innanför. »Ack,
kom, kom, och berätta oss något om balen och
kostymerna, Hertha!»
»Inte i afton, men i morgon, små barn!»
sade Hertha, i det hon lutade sig ned öfver
sy-strarnes bäddar och lät sin hals kringlindas af deras
armar; »nu ville jag blott säga er: god natt och
ge er litet konfekt från kalaset hos Dufvas!»
»Tack, tack du kära, stygga Hertha! God
natt, dröm nu något märkvärdigt, som vi kunna
få höra vid frukosten i morgon!»
Herthas drömmar voro ryktbara inom
familjen och utgjorde sedan många år den stilla fa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
