Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
Systrarna.
Da Hertha kom ut, ifrån sina systrar, hade hon
öfvergifvit portföljen för den trassliga garnhärfvan
på nystfoten, och hennes sinnesstamning hade
begynt ljusna med dess klarnande trassel, och hon
sade helt vänligt till Hertha:
»Jag nystar nu till spolar för din väf, min
lilla Hertha, och vore du så flitig som jag, så
skulle den bli snart färdig!»
Hertha svarade intet utom: »god natt!» med
ett missmodigt uttryck, och gick öfver förstugan
till den andra dörren. Till denna hade hon
nyckeln. Hon öppnade den och gick in. Det var
ett stort rum, der man kände lukt af både fukt
och rök. Tak, väggar, eldstad, allt vittnade om
behof och brist af reparation. Möblerna voro få
och ytterst tarfliga, ehuru uti dessa liksom i
andra saker röjdes en qvinligt vårdande hand.
En väfstol och tvenne spinnrockar stodo i
rummet. Dess enda prydnad bestod i ett litet
bokskåp samt i några taflor, Herthas arbeten. Djupt
inne till venster.... Men innan vi vidare
fördjupa oss här, vilja vi tala ett par ord om de
tvenne systrar, som här tillsammans tillbringat
den bästa delen af sin ungdom, som der
tillsammans skrattat och gråtit, älskat och tröstat
hvarandra, tillbringat dagarne i träget arbete och ofta
genomvakat nätterna för alt läsa tillsammans de
gamla hjeltesagorna, historien — Herthas
älsklingsläsning, — eller romaner — Almas, — tillsammans
svärmat för stora idéer, uppgjort stora planer,
sjelfva utgjutet sina varma känslor på både vers
och prosa, (menblott för hvarandra, ty de ägde
ingen annan publik), och sedan år efter år sett deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
