Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fierthas dröm.
93
trädets skugga, njuta af dess frukter och glada
menniskors hjertan!»
Vid det hon så tänkte, såg hon framblicka
ur himlen, öfver sig, ett ansigte af oändligt
majestät och oändlig faderlig huldhet, och ovilkorligt
såg hon upp till detta och bad:
»Fader! Låt mig arbeta och glädja mig, som
dessa mina bröder.»
Det härliga milda ansigtet log och svarade:
»gå, min dotter!»
Hertha lemnade då glad sin vrå i urbergets
famn och vandrade mot det sköna trädet. Men
det var mer aflägset ifrån henne, än hon trodde,
och många hinder mötte under vägen; men hon
Öfvervann dem, skyndade modigt framåt, ty alltid
hörde hon den friska källans sorl och suset från
det mäktiga trädets krona Nu såg hon det på
närmare håll, men då blef hon varse, att det
omgafs af en mur, som alldeles hindrade henne att
komma det nära. Der voro liera portar pä
muren med åtskilliga namn af Akademier och skolor.
Portarne syntes pä afstånd vara öppna; men så
fort hon nalkades för att ingå genom dem, fann hon
dem stängda. Hertha klappade på och bad oin
inträde. Men dörrväktarne svarade henne:
»Här la blott männer fritt ingå och utgå.
Vi ha ej rum för qvinnor i våra lärosalar, och
de ha intet att göra der!»
Hertha svarade ödmjukt: »jag vill lära att
skapa det ädla och sköna såsom mina bröder; jag
vill ej göra intrång hos någon, utan tåligt arbeta
och lära, på det jag måtte en gång kunna veder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
